Aftonbladet – 16 november 1842, sida 3

Nå än sedan ? Jag är likväl ej så alldeles höjd öfver fördomen, som jag sjelf trodde och kanske ville. Jag vet ej om hämndens ande funnit iasteg i mitt bjeria, men en okänd eld genomlöper mina ådror, och jag säger som ni, att blod fordrar blod.n Ambrosio suckade då han hörde dessa orden, men Lauretta fortfor att betrakta sin son med dyster och misstrogen blick, utan att säga vidare än de orden: Nå än sedan? Då ni talade om Negroni, denne gubbe, som jag knappast sett någon gårg, ehuru hans bo ning ej är långt ifrån vår, sade ni: ingen anran. än hans hand har kunnat bezå brottet; och jag tillstår, min mor, att jag ogerna antager er misstanka för en visshet — jag skulle kanske derigenom störta en oskyldig, i den brottsliges ställe.n pHan tviflarlo utropade Lauretta, och öfverlemnade sig så mycket häftigare åt sin vrede, som hon förut haft möda att återbålla den. Han tviflar! och han är ett Corsicas barn, och hans faders lik ligger der ej ännu kal!nadt! Veka och fega bjerta! Är detta frukten af din uppfostran? Ack! Gud gifve han utan uppostran fått uppvexa som det vilda gräset på våra klippor! Han tviflar! Och det är min son! Om jag nigonsin lemnat horom i legda händer, skulle jag i dag förneka honom. Men jag har ej en minut lemnat honom; jag har ammat honom med min mjölk, jag har ledt hans första steg, och i dag! Ö, min Gud! I dag gör det honom ngenting om mördarens dolk bheröfvar oss ett if, som han ej mera behöfver! Det gör honom ingenting, att hans arme fader ligger der liflös!