Aftonbladet – 15 november 1842, sida 3

dre än illusoriska. Den lilla bok, vi här anmäle, är, likasom de föregående 1 samma ämne, i hög grad förtjent af allmänhetens uppmärksamhet, icke bloit för dea upplysning här lemnas om en gryende id, son i visst fall lofvar att på det mest välgörande sätt ombilda ena stor mängd hittills besröfliga förhållanden i våra samhällen, utan äfven för den faktiska, ända ned i sifferkaikyler gåeude underrättelse oss lemnas om Ränteförsäkrings anstalternas , närvarande skick, och deras ståndpunkt i Preussen. Den Beriinska inrättningen, som är den nyaste, har blifvit lagd-till grund för afhandlingen. Boken utmärker sig genom en klar stil och mycken värme för mensklighetens bästa. Förf., herr Blesson, tyckes väl på sätt och vis vara ett slags amfibie i sitt ämne; men det skadar föga sjeifva boken. Han utfar stundom, och det emellanåt i de a!draenfaidigaste fraser, emot tiden, tidens materialistiska riktning, o. d., men kommer till det resultat, att man miste arbeta tiden i händerna och i dess ande för att bota dess våda. Tiden kan således va:a nöjd; och Hr B. har verkiga utseendet af en aukior), som ansett sig böra offra något åt guldkalfven, för att af vederbörande ackrediteras. Vi emotse med glädje den, som vi hoppas, ej aflägsna tid, då en Ränteförsäkringsanvstalt till ålderdomens unde:stöd äfven i Sverige skall bildas. Den id, med dess mathematiska kalkyl, som ligger till grund för en sådan inrä tning, kan i anseende till sin användbarhet och utsträckning, så enkel den än visar sig nu, sedan upptäckten är gjord, räknas till ea af de största märkvärdigheter, och kan medföra en hvälfning i den allmänna ekonomien, vida märkl:gare än ångbåtarnes och jernvägarnes. — Tvenve a drar inom menskligheten behöfva omfattzs med menniskovännens synneriga uppmärksamhet: den ena är dena orkesiösa och fattiga Ålderdomen; den andra: den i nöd befintliga Barndomen. Ränteförsäkringsarstalternas ändamål är b ott den förra. Tiden västar nu på ena likartad upptäckt afseende på Barndomens understöd. ) Han har skrifvit i Preussiska intressen, se sid. 43. i