Aftonbladet – 15 november 1842, sida 3

ter, och vattnet står honom under armarna. Denna motgång förfärar honom icke; vadande i gyjttjan, följer han stången efter tiil lifbergaren, klättrar upp på denna, fattar en annan derså liggande lös stång, den han räcker åt sin i dödsfara stadde okände medbroder, och förhjelper honom på det sättet fram till lifbergaren. Men bärmed var icke änru all fåra förbi. Den så vida hulpne släpper, maktlös som ban var, sitt osäkra tag och sjunker under vattnet. Den modige räddaren halkar då hastigt fram till ändan af lifbergaren, håller sig fast deri med den ena handen, och rycker den sjunkande till sig med den andra, släpar bonom upp på sina knän, slår en från land utkastad lina kring dess kropp, lägger den numera sanslöse utsträckt på lifbergaren, hoppar sjelf derifrån, för att lätta denna och minska s;årigheten att med hast få den dragen till land, och skyndar glad isvägen tillbaka från sitt lifsfarliga, men väl utförda värf. Återkommen till land, mötes han sf välförtjenta bifallsyttringar och af sin glädjedarrande moders smekningar, införes jemte den halfdöde, som han likväl med lifvet räddst, af några närvarande menniskovänner i deras närbelägna hus, der de på det omsorgsfullaste behandla dem båda, eftersom hvarderas behof för tillfället syntes påkalla. Sådant är händelsens sanna förlopp. Insändaren var icke sjelf tillstädes, men har dock varit i tillfälle att taga en närmare kännedom deraf; hvilket han ock desto hellre ansett sig pligtig att göra, som den fattige gossen är hans lärjunge, hvilken genom denna händelse blifvit ännu mera urståndsatt att bivista skolan, ty dess enda usla beklädnad vardt vid tillfället alltför illa tilltygad, och helsan angripen. Hans namn är Brosefll, och den han på ofvanskrefna sätt räddat heter Öberg, son af en diversehandlare, och är nu nästan alldeles till helsan återställd. — Insändaren, som tror att man icke för ofta får läsa några vackra drag äfven ur barns lefnad, bar också derutaf aktat detta värdigt att komma under en ädelsinnad allmänhets ögon, och bar lerföre väntat att få se händelsen införd i allmänna idningarna af annan hand med ännu närmare del leri. Men då härmed dröjes, och den fattige gosen, med belöningen i sitt hjerta och trasorna ännu vå kroppen, icke kan begagna den för honom högst jödvändiga skolundervisningen; så hemställes till lem, som skänka den 411-årige käcke fattiggossens iandling sitt bifall, och sjelfve hafva vällörsörjda ch beklädda barn, dem de gerna skulle se ryckta ir jråkad dödsfara af hvad hand det vara må, — m icke det vore dem kärt att hvar för sin del biraga, som, sammanlegdt, kunde hinna att tills viare mot en hel och varm beklädnad utbyta de der rasorna, hvarunder ett så menniskoälskande hjerta lappar. Så mycket synes han dock hafva förtjent årt deltagande och vår uppmuntran. För de gåfor, som benäget lemnas till detta ändamål hos .ektor Schmidt, huset Nr 40 Björngårdsgatan, skall edovisning tacksamt göras i denna tidning.