Aftonbladet – 12 november 1842, sida 2

nn H——— Mm blifvit nedsläppt, och gästen, eho denne nu var bade stigit ur. Låt mig gålk ropade hon — jag besvär e :åt mig gå — jag kan ieke säga er — ni skal alltför snart veta det, — släpp mig — det är nm öfver.u Trotts hennes ord, skulle hon hafva fallit til jorder, om icke Charles fortfarit att uppehålla hen ne; steg närmade sig, hon försökte att gå — tt armen hade dragits undan — förgäfves; en svar bårnål i Charles rock hade invecklat sig i ben pes ornamenter, och den höll henne fast till des en person kom helt nära. Med ett häftigt be mödande ryckte hon sig slutligen lös och flydde men icke förr än hennes tillämnade man hunni fram till stället. Så, sir,x sade M:r Wortex då han hunnit hem: ta sig från sin öfverraskning, ni synes stå pi förträffligt god fot med den vackra unga damen? aSir, genmälde Charles, wjag står j vänskaps förhållande till Miss Newardine, och känner mi hedrad af att kunna tillstå det. Men om det är er mening att anföra något emot beskaffenheter och naturen af denna vänskap, så kan jag blot försäkra er att ni misstar er.c Alit ganska bra, sir,t svarade M:r Wortex. amen i det slägtförhållande, hvaruti jag står till detta unga fruntimmer, har jag skäl att tvifla på behörigheten af den ställning, hvari jag nyas fann henne — er arm slingad om hennes lif.c sJag ber er,a afbröt Charles, catt ni, så visst ni älskar sanningen, icke måtte göra några förhastade slutsattser angående Miss Newardine. På min heder försäkrar jag er, att det förbållande, hvari ni nyss fann Oss, helt och hållet var en tillställning af slumpen, Vi kommo båda rån olika håll ilande hemåt, då vi vid en krökning af vägen hastigt kommo i kontakt med hvarandra och det så våldsamt, att bon ovillkorigen skulle ha förlorat balancen och fallit, om cke jag understött benne.x