Aftonbladet – 12 november 1842, sida 1

aliesamman i ena soffa i en liten rödtapetserad boudoir, mycket roade af vår bjeltes djupa filosofiska min och grubbleri. Han tycktes göra sorgsna betraktelser öfver den nu tystnade skådeplatsen, de tomma stolarne och fönsterpallarne, de bortbleknande Jjuslågorna, SOM svagt stredo med morgonens annalkande !jushärar: korteligen hans sinnen voro synbarligen förlorade i betraktelser öfver paljetter, nålar, krossade och vissnade blommor, det försvunna nöjets sorgliga reliker. Sedan han stått sålunda en stund, vaknade han hastigt upp ur sitt. drömmeri, bjöd sina vänner adjö, och efter att hafva bortskickat sin Vagn, gick han hemåt, under det han med sin juvelbeprydda käpp slog till hvarenda katt, som understod sig att springa i hans, väg. Londoner-säsongen var slutad. Den fina verldens nöjen bade gjort ända på sina sista lockbeten, brunnssejurerne voro tilländalupre, Duennorne voro vall, Crockfords arrangerade inga flera supter en trappa upp, och Whites hade blott två stackars hattar att skryta med i sitt hvällda fönster, och icke öfver ett halft hbufvud. Vår bjelte hade varit med öfverallt, öfverallt hade han sökt, men ingenstides återfunnit, den vackra flicka, som hans nyckfulla hjertå nödgade honom att minnas: så, med förnyadt och stadgadt beslut att dyka ini skogar och vildmarker, lemnade han staden och ännu en gång slog sitt Jäger På landsbygdeo. Han hade icke änge njutit landtlifvets Tycksalighet, då han mot tog en bjudning att tillbringa några veckor ho en vän i närheten af grefskapet Wilts; hvilke proposition han antog. Det var en vacker dag, vid slutet af Augu Isti, då vår hjelte, sedan han fäsdt sin betjen Imed bagaget förut, till häst nalkades Little Lang Ifords sätesgård. Under sista halfmilen hade har väg fört honom vid sidan af Grovely Wood ;då han nu, anländ på Langfords distrikt, när ) made sig den gamla byggnaden på en still