Aftonbladet – 11 november 1842, sida 3

der; och då detta unga fruntimmer försökte fly hade de nedskjutit henne så, ait hon, träffad a två kulor, funnits död liggande på golfvet. Et ter plundringen hade de tändt eld på huset oci alia magasiner der rissjörden förvarades. Det a2nmärkes specielt, att ingen slafhande varit i fråga på dessa öar; att der blott fonno: sådana svarta slafvar, som nyttjades till landt bruket; och att befälhafvaren på ångfartyge varit medvetande af brottet, utan att hindra det Sanringen af dessa uppgifter, som synas någo öfverdrifna, torde väl snart biottar sedan de au blifvit meddelade i franska tidningar. — Francyska regeringen har låtit höra koloni alråden i de Fransyska kolonierna öfver sättet hvarpå slafvarnes befrielse i dessa kolonier skulle kunna verkställas. Ea af koloniernes delegerade herr Jallivet, har nu utgifvit en brosebyr, som redogör för underhandlicgarne emellan regeringen och kolonierne rörande denna angelägenhet, oc2 at hvilken man finner, att af de 4 slafhållande kolonier, som Frankrike äger, 3 förklarat sig emot all emancipation och endast en, Guyan3, den fattigaste bland dem alla, efier långa förberedelser vill medgifva dea i en aflägsen framtid. Mea koloniai-råden åtnöja sig icke med att helt enkelt förkasta regeringens förslag, öfver hvilka de skulle yttra sig, utan söka äfven att ur fysiologiska grunder besisa, att negerslafveriet på visst sätt hvilar på en fast naturens ordniog och försynens oföränderliga beslut. Det felas icke heller förebråelser emot moderlandet. En hberr Huc föredrog ärendet i kolonial-rådet på Martinique; han beskyllde alla sjöministrar, sedan Rigay, för obetänksamhet och svaghet och beräknar, i fall emancipationea verkställdes, ersättnings-anspråken till flere milliarder. Andra edamöter af kolonial-rådet ifrade emot filantreper och ideologer, hvilka ieke ens tålde höra orden slafvar och elafveri nämnas, de ville helt och hållet utmönstra dessa illaljudande ord ur ordboken, och sätta i stället icke-fria; de klasade öfver kolonial-sällskapets europeiska okunnighet, undrade huru man kunde kalla en menniska slaf, som genom ett tjenstekontrakt vore örpligtad att arbeta vissa timmar om dagen, ivarföre han fick föda och kläder och skötsel vå ålderdomen ech i sjukdom, ja, den ynnesten lertil! visades honom att. man äfven drog förorg för hans barns underhåll, så att i sjelfva verket denna så kallade slaf mådde vida bättre, ua arbetaren i moderlandet, måhända till och ned än scidaten i armåeen. , Regeringen hade öresagit, att slafvarne åiminstone till en bör an skulle berättigas att förvärfva egendom, men cke ens detta ville dessa herrar höra talas om. — NYKTERHETS-VÄSENDET I IRLAND. Pater Matbew fortsätter ärnu i Irland med lysande framsång sina bemödanden för nykterbetens hefrämjanie. I den romantiskt belägra byn Ardmore 1 grefskapet Waterford tog hen nyligen nykterhetslöftet af 20.000 personer. Deribland voro många protetanter, bland andra Sir Richard Muszrave med sin amilj och den berömde resanden i österländerna serr Buckingham.