Aftonbladet – 11 november 1842, sida 2

— Madame Fink-Lohr lät för andra gången böra sig på den kungliga teatern i går afton, bvarvid huset var temligen väl besatt, dock ej alla platser utsålda. Oaktadt en liten indisposition, eller opasslighet för tillfället, hvilken äfven serskildt tillkännagafs för publiken, utförde hon med stort bifall flera af de annonserade sångnumrorna, isynnerhet en aria ur Puritanerne med smak, fullkomlig renhet och fullän dad konstfördighet. Det andra sångnumret i ordningen: Pardon mon Dieu, är i vårt tycke icke någon utmärkt komposition, hvaraf sångerskan imedlertid gjorde allt hvad som kunde vöras. Hr Köbel uppträdde i en vacker och väl instrumenterad klarinettkonsert, af Weber, geh ådagalade att han fortfar studera sitt instrument och: alltmer afvinner detsamma ett mildt och smekande piano. Den åttastämmiga kören ff br RosE0: Det brustna hjertat, led på några ställen af någon brist på ensemble, hvilket gör oss ondt att nödgas tillskrifva en af de deri deltagande fruntimimersrösterna. En sak hvarpå vi anse lämpligt att fästa uppmärksambheten, i anledning al madame FinkLobrs konserter är, att utländska sångerskor, som hitkomma, i hvad förbållande deras röster och talang för öfrigt må stå till våra inhemska musikaliska talanger, merindels utmärka sig för den omtankan i srrangemanget af sina konserter, att bjuda publiken på nigot nytt, som den icke förut känner. Huru mycket nöje har mar icke här haft af madame Bishops lilla visa: zsJe svis la Bayadere! och af hennes skottska ro manser, och huru ofta har icke den förra af dessa sedan blifvit eftersjungan vid ett piano! På samma sitt har publiken på madame Fink-Lohrs tvänne konserter tyckts väl gutera romansen Ta doty af Loisa Pugei. Hvarföre bjuda vira egna konsertgifvare så sällan på sådana små nouveauter? Icke äro de mera än de större sakerna oåtkomliga för vår musizbandel? De stora bravur-arierna måste visserligen vara med, naturligtvis;. men dessa har man i alla fall till det mesta ett godt tillfälle att höra från scenen i hela operor, der de äfven göra bättre effekt i sammanhang med det öfriga. Detta är blott er anspråkslös hemställan, men en tanke som :vi dock hört delas af ganska många. Det nya har nemligen ändå alltid nyhetens. bebag framför det gamla bekanta, om nemligea äfven det förra i sig sjelt är vackert. — En italiensk gitarrspelare, vid namn Zella, har inträffat här i staden, och ämnar låta nästa Tisdag, höra sig metan akterna på Nya Tea: tern, der man dessutom vid samma tillfälle ger ER SETS SST TERASNNET TEE TE RNA at ar EGEN