Aftonbladet – 10 november 1842, sida 2

generade en liten treflig familj af gråsparfvar, som bodde under takskägget en trappa högre upp än löjtnanten. De så icke, och intet draga de i ladona, och tikväl föder den himmelske fadren dem, tänkte löjtnanten, då han betraktade deras trefliga hemlif; ,de äro,, tänkte vidare löjtnanten om sina bevingade grannar, pbeständigt klädda i sin grå uniform, liksom separationskarlarne i Stockholm; de hafva väl ingen lön, ren ändå kläder och föda, och inga björnar. Löjtnanten skulle gått långt i betraktelseväg, ty han stördes icke af sin vän hedersknutan, som helt filosofiskt slagit sig ned, för att på en papperslapp anteckna alla sina utgilter för dagen, och genomse sin lista på kommissioner, en förteckning, som var ganska diger, emedan löjtnant Silfverplog, bland annat, var en af dessa beskedliga menniskor, som anses för hela verldens kommissionärer; som sagdt är, Frökensköld skulle länge hafva fortsatt sina betraktelser, om ej bullret af en större vagn stört hans meditationer. Det var en stor resvagn, som kom rullande utför gåtan, och full af uppmärkssmhet tog löjtnanten sin cigarr mellan pekoch långfingret ur munnen, blåste en lång, smal rök ur mungipan och betraktade det ovanliga skådespelet af en vacker vagn på den lilla stadens gator. Vagnen mnalkades, löjtnanten urskilde en herre och en dam, sittande bredvid hvarandra; nu komrao de närmare. Herrn der i vagnen var en liten, mager man med ful uppsyn och eit par plirande ögon;.men hans granpe deremot ett skönt fruntinimår:. Löjtnanten alldeles försjönk i hennes: betraktande, bon var den skönaste han sett;..en pupirmu kinder