Aftonbladet – 10 november 1842, sida 2

— — —o—vX —AVX—— —-—-— — —w — stå på tå både bittida och sent; att folk väl inte kunde fläcka sig i sär heller; med mera. Nog af, löjtnanten miste återvända till sin vän Silfverplog, med den underrättelsen, att det hade kommit förhinder vis å vis den beställda frukosten, och att man således måste vänta till middagen, då man kunde på stadens gästgifvaregård få sig litet till bästa. fe Behöfs inte, sade Silfverplog, jag är bjude vill köpmannen här i hörnet; jag sätter alltid in hästen der och han bad mig äta der, för si jag köper alltid hes honom. Han bar också ged norsk sill för 46 Rdr tunnan; hon är så fet, att tranen riktigt dryper ur ryggen på henne: bon är nästan så buttig, i köttet, som veritabel holtändsk sill., i Jahba,, yttrade löjtnant Frökensköld, det der är allt roligt; det skulle vara rätt bra att ha sig en holländsk sill —x i Om jag vore som du,, återtog vännen Silfverplög, så köpte jag en åtting af den der sillen, den är delikat, verkligen delikat; men skall du köpa, så tag af den, som ligger nere 1 tunnan, ty den öfre är ibland något gul i köttet och lite härsken, fast ändå ganska god och välsmakande.n —SEy f-ny, ropade Frökensköld, är du rasande, Janne, skall jag kanske äta ur en sillfjerding?, Ja visst, yttrade Silfverplog, deri ser jag ingen skam; att äta sill och buga sig är visst inte skamligt; men du har ej samma tanke som jag.n Löjtnant Frökensköld hade imedlertid slagit upp fönstret och påtändt en cigarr, hvars blåa moln stego upp i den klara. sommerluften och