Aftonbladet – 10 november 1842, sida 2

—K kom tillhör deras stånd, ännu mindre ansåg sig .skiljd från folket derigenom, tvärtom var Silfverplog närmare förenad med det verkliga folket, än många af hans kamrater, som blott med sura miner drogo på sig uniformen. Han var ör öfrigt en yngling, som på mötena under brinnande bardalekar var bekymrad för rågen der hemma på bostället, som blott trögt deltog i alla representationstilifällen ; Silfverplog var. med ett ord, en sparsam gynnare, som åt u! matsäck och hade den espritr, att ej dricka vin, utan bara vatten. Den väntade frukesten blef imedlertid icke färdig, man hörde icke en gång något tecken till ati en sådan var att förvänta. Löjtnant Frökensköld bultade i golfvet, förgäfves, ingen Liset! syntes till, otåligheten tilltog med hungern, och riutligen gick löjtnanten ner och, då han träffa! fru Blom, som gick der nere och husbållade, klädd i en kambriksmössa och med en stor, lös, Jjusgul hårbena i pannan samt en grånöppig harullsshawl öfver axlarne, såg han genust på minen, att det ej lönade mödan att ens nämna or. det frukost, helst fruns slagur, en gammal, tjock matrona med ett fyrkantigt ansigte af bly; prydd med två små förgyllda englar vid tinningarne vid hans inträde i rummet höll på att under mycket surrande rossla fram sina tolf slag. Ni cetta var slut, varv qvarten redan förlupen, och ait tala vid fru Blom com frukost kloekan et qvart på ett var omöjligt: Löijtnanten fann der före vara bäst att inhiberai frukosten och blot fråga efter Lita. Frun svarade att Lisa var ut fruns egna ärenden och puttrade dessutom något för sig sjelf om; matt folk väl inte kund