Aftonbladet – 8 november 1842, sida 3

styrelsen . för allmänna arbeten borde underrättelse om den nu i England-brukliga, sednaste methoden med fyrkantiga block lätt kunna vinnas. — BAREEN AF KÖRSBÄRSTRÄD, TJENLIGT SUR; rogat för chinabark, I Dict. des deco uvertes, äfven. som i Monitören, är följande uppgift upptagen och. bar väckt mycken uppmärksamhet. Herr Menurety-enskicklig läkare, har genom åtskilliga förnyade försök funnit, att barken på de unga grenarne af körsbärs träd utgör: ett tjenligt surrogat för chinabark. En dag underrättad, att flera får hastigt blifvit dödade af blodpinkning, beredde han ett pulver af china, kanmfert och saltpeter, som blandades med vatten, ocK: hvaraf gafs 3 till 4 skedar åt de öfriga sjuka fåren i deras dryck; detta förnyades hvarje morgon under flera dagar, och epidemien upphörde. Imedjertid försummades ej något, hvaraf renlighet och frisk juft kunde befordras. Efter några månader återkom farsoten, och ingifning af ofvannämnde dryck förnyades, med den skilnad, att dertill användes körsbärsträdets bark, i stället för china, och hvilket, liksom förra gången, ingafs flera dagar å rad. Framgången var fullkomlig och varaktig. Herr Menuret använde sedan ofta körsbärsträdets bark vid bebandling af intermittenta febrar bland allmogen, och dess verksamhet och kraft hafva i dessa fall alltid varit ögonskenliga. Denna upptäckt har slutligen blifvit underkastad brefvexling mellan de franska hospitalerne, der de antiseptiska och feberdrifvande egenskaper, som utmärka kina, äfven blifvit bostyrkta hos denna alimänna bark. (Ur Lördagsmagasinet.) — SÄTTET ATT BEREDA LIN I GOLDERONACH. För att erhålla ett lin fint och lent som silke, brukas i Goldkronäach i Bäjern följande metod. Vanligt in lägges i en tunna eller ett kar hvarftals, ett tum högt, med långbalm och bokaska, mellan hvarje hvarf en ylleduk, hvarfter alltsammans betäckes med dubbelt ylle och en tvärhand högt med aska. Detta fukas sedan tvenne gånger om dygnet med friskt. vatLen, som efter ett par timmar aftappas och påslås å nyo. Under tiden göres vatinet allt varmare med hvarje gäng, tills det, de trenne sista gångarne, påslås kokhett. Denna pågjutning förnyas 42 gånger, hvarefter luten qvarlemnas ett halft dygn. Kärlet föres nu till rinnande vatten, och linet sköljes med omsorg; klappas med en flat sten, sköljes åter, och sedan vattnet är uttryckt, lägges linet i en såplut, För att torka detta lin, väljas ett skuggadt och lugnt ställe, der det utbredes på linnedukar och omröres med varsamhet, tills det blir torrt. Linet klappas sedan på nytt med klubba, så fint man vill hafva det, och slutligen häcklas det. Erfarenheten har bevisat, att det stridaste lin blir genom denna behandling lent som silke, emedan den ombytta luten ipplöser de gummi-resinösa delarne, söm göra linet sträft, och dela dess fibrer. (Ur Lördagsmagatinet.) -— Tidningen Revue de Havre berättar fölande egna tilldragelse: Den 415 i förra månaden ippgick en landtbrukare, som bodde nära Neufchåel, på en stege till ett höloft. Då ban icke återkom å länge, gick hans hustru upp på loftet, för att se fter honom, och fann honom liflös. Han qvarlem1ades der öfver natten, och dagen derpå skulle en IC begrafningsentreprenörens karlar bära ned liket. sördan var för tung för stegen, som brast sönder, å att karlen störtade till marken med sin börda ch blef illa skadad, hvaremot fallet visade en väljörande verkan på den döde, som vaknade upp till if, ty han hade blott varit skendöd. Större delen if de omkringstående sprungo sin väg, då mannen örde sig, men de andra bistodo honom, så att han nart blott klagade öfver litet hufvudverk, Dagen ierpå körde han plogen, som förut.