Aftonbladet – 7 november 1842, sida 2

yade sin anhållan och: landsböfdingen sin väran, mot hvilken reservation anfördes — det nyssämnda protokollet lärer aldrig blifvit justeradt. Derfter begärdes, att förslaget, som innefattade antaganle af en ny tjensteman i drätselkommisslonen; måtte ill kommissionen öfverlemnas, för a. inhemta dess itlåtande och imedlertid bordlägga , men landshöflingen vägrade bordläggning. Fråga väcktes vidare, mm icke stadgandet i reglementet att landsböfdingen ör ordet i drätselkommissionen, då-han är tillstäles, också lämpligen borde ändras; någon fann lenna fråga ej väl kunna upptagas under närvaranle sammanträde, men först en och sedan flera yrsade ånyo bordläggning, på det, i händeise flera in de föreslagna ändringarne ifrågakomme, de måtte tunna på en gång pröfvas, så att man ej i flera reyriser fölle Kongl. Maj:t besvärlig, och härom begärdes proposition. Landshöfdingen svarade, att hen i det längsta undvikit att lägga några band på rttranderättet), Mön måste nu förklara, att han icke ramställde någon annan proposition än den redan 2jorda, nemligen på bifall till förslagets första punkt. En talare erinrade, att då man ej fick yttra sig och bordläggning vägrades, vore bäst att säga nej Lill förslaget, ehvad man gillade det eller icke; iandshöfdingen tillrättavisade talaren med den förklaring, att ingen annan än han ägde rätt att till stadens invånare göra hemställningars. Derpå förnyade han propositionen om 4 ; den besvarades endast med några nej. Landshöfdingen förklarade då, att som endast några nej hörts, ansåg han ja vara öfvervägande. Allmän protest och rop på votering. Denna tilläts och skulle ske med slutna sedlar. Man begärde voteringspropositionens justering, att missfärstånd af nej och ja ej måtte inträffa; Landshöfdingen yttrade något som tycktes uttrycka den mening, att han ej kommit dit för att göra propositioner. Frågades då hvarom voterades, när voteringspropositionen ej framställdes, och slutligen upprepades af en tillstädesvarande propositionen med förfrågan till Landshöfdingen om den blifvit rätt uppfattad. Landshöfdingen jaksde och voteringen gick för sig, då ett stort antal nej och endest 2 ja vankades. Nu gick Landshöfdingen till 2:a punkten. En talare började: aom det efter de band, som i dag redan af Herr Landshöfdingen äro lagde på yttrandrrättena — — — — här afbröt landshöfdingen med klubban cch en varning i afseende på de uttryck-som begagnades. Talaren frågade om han fick fortfara, erhö!l tillåtelse dertill, och sade: com det härefter tillåtes mig göra några hemställningar, så vågar jag bemställa huruvida vu, sedan första punkten, hvarpå alla de öfriga bero. icke är bifallen, någön vidare föredragning är nödig, enär med det första nejet hela förslaget blifvit förkastadt;e flera instämde häri. Landshöfdingen förklarade att, ehuru han: icke ansåg sig tillständigt att kasta sig i någon diskussion, ville han dock upplysningsvis nämna, att då. han, såsom Konungens Befallningshafvande, egde ärendet efter behaz föredrags, ämnade han hela förslaget genomgå. Alltså genomgick Hr Lanadsböfdingen förslagets alla (sexton) punkter och insamlade ordentligt ett nej för hvarje punkt. Detta opus operatum lärer gått som en dans, och när sista neret fallit, följdes det omedetbart af klubban, och uppträdet var slut. : TEESE ORSA TRE AKER ERE ANNE