Aftonbladet – 7 november 1842, sida 2

—— —x iÄ—3— —.-—-— — —— — — — —unhq bvm2uåibn rn vendrare, som genom ståltrådsgallret kring en annan: trädgård kastar en blick på de der befintliga blom morna och sedan fortsätter. sin väg, så måste och en munk, efter densberöring han som biktfar kat få med en :qvinna, likgiltigt gå ifrån henne, vetand: att icke,hon och icke någon af hennes likar någon sin blomstrar för honom. Jeg påstår icke derföre att hvar och en som bä den sheliga drägten af en kyrkans tjenare är någo belgon af renhet; tvärtom har erfarenheten ofta vi sat, att många af dem -stigit öfver det afundsjuks ståltrådsgallret för att bryta en och annanvaf d tjusande blommorna. Men sådant bestraffas alltid om icke annat, med hans eget samvetes förebråelse och allvarsam och oförsonlig står den beliga kyrka! der, likt en agande moder med riset i handen, och hotar med skärseld och evig fördömelse-för det de! steckars munken brutit sin ed, för det han våga vara menniska och hafva menskliga känslor. Låtom oss titta in i pater Armaeds trånga : ce! och lyssna till det samtal han för med sig sjelf, se dan han lyckligen undsluppit den rasande folkho pen, hvars vilda skrän ännu återljuda för hans öron Det lilla golfvet som mättes med trenne steg had hån nu mätt för hundrade gången inom en fjerde dels timma. Hans ansigte var blekt, hans ögon mat ta och bröstet häfde sig synbarligen af våldsamt upp rörda känslor. : Min Gud,, sade han, hvilket uppträde! OcI jag skulle olyckligtvis Vara ute och nödgas bevittn: detta upprörande skådespel med dessa mina ögon hvilka jag önskade varit tillslutna för dödens hand innan de sågo frarska nationen förnedrad af brot! urartande till vildhet, och än mer — inpan dd sågo ..... Dock hvad? — denna tanka skall då åte truga sig På Mig..... Han tvärtystnade. och (fort for att spatsera. Efter en paus satte; han sig på si trästol och stödde armen mot det grofva omålad bordet, på hvilken en dödsskalle låg och grinade e