Aftonbladet – 7 november 1842, sida 2

Syvive JUT UVCTIPBERUT FEUVv UL fUUCT FIVELUPFFULD STOCKHOLM den 7 Nov. — Dagligt Allehanda vill veta att ryktet om ryttmästaren, grefve Horns inträde i konseljen ånyo skall vara å bane, och att f. d. tillförordnade öfverståthållaren, br Möllerhjelm, skulle efterträda honom ilandshöfdingeförordnandet. HEiter hvad vi hört, skall frågan om grefve Horn såsom konseljledamot ännu stå på samma punkt som förut; men det är klart, att ryktet derom naturligen förnyar sig i anseende till tre skäl: det ena att två platser för närvarande äro lediga i konseljen, af hvilka den ena varit mycket länge obesatt; det andra att hr Möl:erbjelm måste hafva någon plats, ech det tredje, ati om systemet, sedan sista riksdag, uvdergått någon modi fikation i åsigter, så har. denna modifikation åtminstone icke nigon dragning åt reformerna. Ena man som gjort en så eklatant trosbekännelse, som grefve Horn under sista riksdag. lär då böra hafva allt hosp att komma i fråga. I sm ordning är det i alla fall att konseljplatserna ti:lsättas. — Statstidningen har uti ett par fortsättringar innehållit en intressant artikelaf Hr Kapten Balzar Cronstrand, angående hans resa i Ezypten och iakttagelser derstädes, och hvaraf man inhemtar ati Hr Cronstrand samlat materialier till 200 folioplancher rörande Ezyptens hieroglyfer, för hvilkas publicerande han önskar understödjas med något bidrag af det anslag Ständerna sednast gåfvo till nyttiga arbetens utgifvande. — Angående sammanstötningen mellan Nordstjernan och vedskutan i Stockholms haron, har chefen på den förra, major Palander, till öfverpostdirektörsembetet ingifvit följande, genom offieiella bladet offentliggjorda, rapport: Härmedelst får jag ödmjukast inrapportera, det jag vid afgången från Stockholm med Kongl. Postångfartyget Nordstjernan sistlidne Thordags morgon den 27 dernes rönte den motgången, att af en från Skärgården kommande, med ved lastad Storbåt blifva påseglad, ehuru naturligtvis fartyget deraf ej kunde taga någon annansskada, än att några stoflar uti styrbords vattenhjul blifvit bräckta. Sedan jag kl. half 9 på morgonen lemnat Skeppsholmen samt passerat tjärhofvet, sågs på något afstånd nämde båt komma styrande motsatt kurs med mig, då han ämnade sig till Stockholm, samt jag derifrån; lemnande honom på ett tillräckligt afstånd om styrbord, för att gå bagbord om honom, fortsatte jag, efter lotsens kommando min väg utan ringaste aning att med honom komma i någon slags beröring, men kommande honom närmare, fann jag bonom allt mer och mer ändra sin kurs emot mig, samt slutligen styra rätt på mig. För att undvika all ombordläggning, lät jag, då jag detta blef varse, genast lägga roret hårdt om styrbord för att ännu mera beagbord hän komma honom undan; men troligen ej observerande mig, ehuru han var. mig hel nära, styrde han upp. emot mig till den grad, att han slutligen seglade tvers på ångfartyget samt tog detsamma vid styrbords vattenhjul. Ehuru jag dessförinnanr befallt om machinens stannande, förmodar jag de af farten omgående skoflarns sönderslagit honom för-ut, hvarför jag, sedan han passerat mig, fann honom uti ett sjunkande tillstånd; jag ankrade då med fartyget, samt lät med mina båtar bogsera honom till närmaste lang, BKvarefter jag, för att innan natten hinna till sjös, fortsatte min resa. Alla om bord varande personer, samt bland dem en stor del af Flottans officerare, kunna bevittna, huru omöjligt, till följd af denna storbåts oförklarliga manöver, det var för mig att undvika honom; och i den händelse han emot mig skulle föra någon talan, hoppas jag laga undersökning fullkomligen skall upplysa, huru som jag gjorde allt möjligt, för att förekomma den skada, han genom sitt misstag ådragit sig. : — Madame Fink-Lohrs konsert i Lördags på den kungliga theatern. Özktadt det fordras myctet för en utländsk sångerska att numera kunn3 tillfredsställa hufvudstadens publik i anseende till de talanger vi sjelfva äga, var dock säkert ingen som ej fann sig ganska intresserad af mad. Fink-Lohrs prestationer. Hennes röst är väl icke af dem som tjusa genom käpslan i uttryc ket såsom en bufvudegenskap eller genom en smäktande ljufhet; man tycker-sig ock måhända finna, att den redan varit mycket ansträngd och att dess ezentliga fraicheur är passerad; men den har deremot, jemte ett förvånande omfång, äfven en mindre vanlig styrka. De djupare tonerna. äro ganska fulla; klangen 1 de högre är något tunn, men likväl klar och stark. Härtill bör nu Jäggas, att i allt som beträffar sjelfva konstfärdigheten , uppfyller hennes exekution äfven de största fordringar. Hennes ecrescendo, hennes drill, hennes löpningar, allt förråder här den säkra och väl öfvade Italienska sångarolkan cam Afta förnt haft näahlikon I Raul