detsamma, Sir I. M. Brunel. Ritningen är af Watt rington och graveringen af W. J. Taylor. Prefilen af den store byggmästaren visar alia da utmärkamde drag af djupsinnighet, klar uppfattning och oekufli ihärdighet, genom hvilka egenskaper allena ett si ovanligt, stort och farligt företag kunnat bringas till fullbordan. Då konsterna så ofta förnedras att hylla bedrifter, som störa vårt slägtes frid och strida emot menklighetens bud, så är det så mycket mera glädjande att se dem egna sin hyllning åt fredliga och gsgnoeoliga företag, bland hvilka vägganläggningen under Themsen alltid kommer att intaga ett utmärkt rum. Framsidan af medaljen har till inskrift: Sir Isambert Mark Brunel, F. R. S.s, och på frånsidan läses: Thewmse-lunneln från Rotherhithe till Wapping, 4,200 fot. Börjad i Januari 1826, 600 fit färdiga i Januari 41818; 180,000 L. subscriberade af aktiedgarne; återbörjad 4836 geRom anslag af Parlamenxteb, 270,000 L; och fullbordad 1842. — Thorwaldsens samlingar af konstskatter äro nu på vägen ifrån Italien till Danmark. Deatta kommer att medföra en ej obetydlig förlust för Rom, samt att göra en af Nordens hufvudstäder, mera intressant för konstä!skaren. Danska frecatten Thstis, som afhemtade dessa sköna arbeten ifrån Livorno, afseglade redan d. 3 Oktober derifrån och medhade öfver 400 st. stora kistor uppfyllda med konstalster af alla slag. — I en liten stad i Saxen, siger en tysk tidning, inkom för någon tidsedaa en borgare på ett värdshus, der han ofta plågade tillb:inga sina eftnar, och utan att säga ett enda ord gicx han rakt fram till en person, som satt i rummet, och sflossade på bonom en pistol, hvaraf han sårades. Han försökte ej att fly, och då han inför domstolen tillfrågades om orsaken till detta bans mordförsök, svarade han att han visste, att många menniskor blifvit begrafna lefvande, och han hade en sådan fesa för ett dylikt öde, att ham beslutit bsgå någon gernirg, som försäkrade bonom om att blifva halshuggen. Som likväl många vittnen intygade, att manzen lönge haft denna fixa id och den sårade personen ver utan fara för lifvet, så skickades den stackars fånen till ett dårhus för sin återstående lifstid. — EN NY HELENA. Förlidet ir omtalades i tidningarne ett insurrektions-försök i Bulgarien, hvilket dock efter en kort tid qräfdes. Egentliga anledningen till denna rörelse har först nu blifvit bekant genom tvenne Serviska tidningar, hvilka derom berätta ungefär följande. Paschans af Nischa brorson, häftigt betagen af den sällsynta skönketen bos en ung Bulgarisk flicka, vid namn Agepia, lät bortröfva benne från hennes boning och ville tvinga henne att öfvergå till Islamismen, för att sedan kunna gifia sig med henne. Då hon motstod alla de konster, som begagnades för att locka henne härtill, lät hen henne undergå de förfärligaste marter, hvilka hon dock uthärdade med hjeltemod. Då Turkarne sågo, att det icke skulle lyckas dem att få benno att affalla från den kristna tron, beslöto de att vanära henne. Förskräckt af denna hetelse föredrog hon att öfvergå till Islamismen, och då hennes talrika familj, med fadren i speisen, kom för att lösköpa henne ur paschans händer, erhölls till svar, att hon icke längre vore kristen. Föräldraine ville icke tro detta; flickan framfördes inför dem, och knappt hade hon blifvit dem varse, förrän kon försmälte i tårar och sjönk i deras armar. Paschans folk gjorde snart slut på denna rörande scen, emedan de jagade bort den olyckliga familjen. Den unga Bulgariskan blef, jemte många andra unga flickor, hvilka voro bestämda till samma öde, nemiigen att ingå i Turkiska harems, innesluten i ett hus nära staden. Dessa bedröfliga uppträden föreföllo om våren 1841, en period, som firas af alla Slaviska folkstammar, men dansen på Baikans blomstermattor inställdes, man tänkte endast på hämnd, och att befria de bortröfvådo jungfrurna. De Bulgariske bönderne, väpnade med liar och anförda af en viss Miloje, stormada emot Nischa, hvilket de dock icke förmådde intaga. Efter flere vexiande träffoingar, och sedan Miloje, belägrad i ett torn, gifvit sig sjell döder, stillades oroligbeterna, och de steckars Bulgarerne återföllo under Turkarnes tunga ok. Rättelse: Uti den, till en del ur Statstidningen bemtade, notisen i gårdagsbladet, om inrättningens på Fridhem öfverlåtande på doktor Marin, har, såsom nyssnämrde tidning anmärker, blifvit orätt uppgifvet, att inrättningen skulle qvarbiifva under serefimergillets inseende; den kommer nemligen att ställas under en serskild förvaltning. ee ————X—X— 2 —— Ät mm mm Kn TA TfIRLTR RR Am Tamm ARR