att inom ett litet utrymme kunna erbjuda åt den förbiströmmande luften en stor yta, och som står i förening med en ångkokare, på så sätt, att de varma vattenångorna, sedan de cirkulerat genom apparaten, återgå till kokarn igen. Öppningarne på dessa 2:ne olika genomgångar äro försedda med skjutluckor, genom hvilka de kunna tillslutas eller förminskas, och förmedelst hvilka man sålunda med största lätthet kan reglera de inströmmande lufiqvantiteterna så, att luften i tempererings-rummet erhåller der värmegrad, som befinnes vara tjenligast och bahegligast. Ifrån tempererings-rummet strömmar den vidare genom trummor af trä till de rum, som skola luftvexlas; men för att luftströmmen ej skall förorsaka någon känsla af blåst, eller drag, utan sprida sig långsamt och jemnt, hejdas den först i sin fart af luckor — s. k. luftskingrare (dispersers) — som äro fästade strext framom och tvärt för mynningarna af trummorna, samt äro något större i omkrets än dessa och sedermera genom en fin hårduk, som den får genomgå innan den slipper in i rummet. Iakommen dit uppstiger den emot taket och utgår genom öppningen på detta till det s. k. skämd-luftrummet (foul-cir-room). För att utdraga luften ur detta rum och åstadkomma en liflig luftvexling, be gögner Reid en hög drag-skorsien (atr-shaft or chimney), som gemenligen är betydligt högre än sjelfva huset. För Parlementshbuset är denna drag: skorsten 400 fot hög ifrån eldstaden, och dess iere diameter är 41 fot vid eldstaden, samt 8 fot vid toppen. Till drag-skorstener nedstiger luften genom ett vidt rör och inträder uti den genom flere store öppningar, som hafva sin plats nära intill skorstenens grund, och straxt ofvanför dessa är ett jerngalter, på hvilket brinner en rask eld. Härigenom uppkommer en liflig luftvexling, hvars hastighet likväl kan modereras, dels genom eldens ökande eller minskande, dels förmedelst en lucka i öppningen emellan skämd-luft-rummet och det nedstigande lufiröret. Dessa äro i korthet grunddragen till den meihod, som Reid vanligast följt, endåst med undantag af de mindre betydliga förändringar, som lokalernas olika beskaffenhet fordrat. För Old-Bayley, som är en gammal mycket oregelbunden byggnad, har han likväl sett sig nödsakad att frångå denna plan cch hitta på andra utvägar. Här har han till den skämda luftens utdragande begagnat sig af en på taket anbragt dragbuf, om jag rätt minnes, af jernbleck, motsvarande de draghufvar af segelduk, rom begagnas på fartyg till samma ändamäl). Denna är 15 fot i diameter, löper på trissor och är försedd med en stor pil af metall, hvarigenom den med. lätthet vrider sig, så att dess öppna tvärtafskurna sida vänder sig i den rigtning, som vinden blåser, och den convexa, tillslutna delen åt det motsatta hållet, d.ä. emot vinden. Men som det häraf uppkommande luftdraget, ehuru lifligt, likväl är otillräckligt att åstadkomma en så kastig luftvexling, som är behöflig i detta, vid Domstolens sesssioner, af menniskor öfverfyllda bus, så blifver den friska luften indrifven i rummen genom en flägt (fann) af 42 fots diameter. Fiägten kringdrifves medelst en liten ångmachin a! 6 hästars krefi; hvilket är väl ett öfverflöd, emedsnp detsamma skulle kunna låta sig göra för vida biliigare pris med handkraft, eller medelst en häst eller exe; men som man ej behöfde så noga se på kostnaden, och ångmachinen derjemte kunde vara af nytta till flere andra behof, så ansåg Reid det vara skäl att betjena sig häraf. För att nu slutligen återkomma till Londons allmänna barnbördshus, så var. det här af största vigt, alt taga den friska luften så högt ifrån som möjligt, eftersom luften närmare marken hade befunnits vara dålig och osund. Till vinnande af detta ändamål, blef huset något påbygdt vid takfoten, och vinden, som härigenom blifvit högre och rymligare, omsorgsfullt och tätt innanför beklädd med väggar af gipsslagna bräder, samt genom en dylik skiljevägg delad midt i tu, i tvänne afdelningar, af hvilka den ena togs till frisk-lufts-rum och den andra till skämd-lufts-rum. Det förra erhöll tvänne öppningar till intagande af luft utifrån, den ena på östra gafveln, och den andra i taket öfver vestibulen, och dessa blefvo försedda med luckor, för att kunna hålla hvilkendera af dem man behagar tillstängd och endast insläppa luften ifrån der sidan, der der är renast; d. v. s. minst beblandad med stenkelsrök, vattengas eller osunds ångor från de träskiga utmarkerna. Det sednare sättes i förening med en dragskorsten, som straxt nedanför skall beskrifvas. Husets irnanväggar blefvo gjorda dubbla förmedelst cloisonsväggar, som uppdrogos på något mer än ett qvarters afstånd framom de förra, och mellanrummet emellan dossa bildade de lufttrummor, uti hvilka på det ena hållet den friska luften skulle nedstiga till rummen och ingå i dem genom med florduk, elier genombrutna zinkplåtar, försedda öppningar längs utåt golfven, samt sålunda sprida sig i en sakta och jemn ström; och på det ändra hållet den skämda luften, som har sina utgångar g6enom hål på taken i rummen, skulle få uppstiga till skämd-luft-rummet, för att derifrån utpumpas genom den nyssnämnde dragskorstenen. Dragskorstemen erhöll sin plats på det lediga rummet vid ändan af den kortare flygeln ), och blef bygd i en sådan form, att den utgör en fortsättning deraf och en fyllnad i dess storlek. Det kom härvid så mycket bättre till pass, att denna flygel var 25 fot kortare än den andra, som det svårligen funnits något passande utrymme annorstädes. Och som grunden var för klen, för att kunna bära en byggnad af så stor höjd, som hade erfordrats om skorstenen skulle hafva bestått af ett enkelt dragrör, såsom vid parlamentsbyggnaderna, så blef den ej uppdragen högre än sjelfva flygeln, men genom en skiljovägg delad midt i tu på tvären, uti tvänne rör, af hvilka det inre, som stöter närmast intill flygeln, och är tillslutet i öfre ändan, samt står i förening med skämd-luft-rummet genom en stor öppning straxt under taket och med det yttre röret genom en dylik nere vid bottnen, blott är att betrakta som ett nedstigande luftrör; då deremot det yttre röret, som är försedt med en eldstad ech är öppet i öfra ändan, utgör den egentliga dragskorstenen. Det hela bildar således en luftsifon, der hvad som brister i skorstenens höjd, ersättes genom djupleken af det nedstigande luftröret. Härefter följer herr doktor Elliots tillägg rörande frågan om dessa anstalters användbarhet i Sverige, hvilket lyder sålunda: En vigtig fråga är, huruvida da Reidska luftvex!ings-anstalterna äro användbara hos oss? De tvifvelsmål, som i detta aseende skulle kunna framkaetac awnac min förr ämlivact vara föliande: