Aftonbladet – 5 november 1842, sida 2

hvarifrån mean med afsky bortvänder blicken och hvarvid den fremmande-madamen underbjelpte grålet med sina klassiska termer, ända tills tröttheten befallde tystnad och natten inbröt. Andra dagen skulle flyttningen ske. Husgerådet hade så sammansmält, att ej mera än 2:ne foror för dess transporterande behöfdes. Det blef beslutet, att Johanna skulle fö!ja den första och stadna vid det nya hemmet, för att ställa allting i ordning. Den andra foran skulle dragas på en kärra af den främmande madamen och hon dervid bistås af Boman. Barnen lemnades hos en af af grannarna, för att ej Vara i vägen under stöket, Johanna ville sjelf om aftopen afhemta dem, sedan allt var bortflyttadt, och med det samma ostörd taga det sista farväl ifrån sin barndoms och sir fordna lyckas hem. Då nu således Boman och gumman blefvo på egen hand, kommo de öfverens att litet stär-. kande kunde behöfvas, hvarföre madamen flere gånger affärdades till krogen, för att få flaskan påfylld, och Boman förklarade sig riktigt belåten med gummans påpasslighet. Förtäringen hade hos dem båda alstrat godt kurage, men mycken svaghet i knän och armar, Ej underligt således, att påpackningen af sakerna skedde med täta hvilostunder och täta libationer utur flaskan, för att återställa krafterna till den förestående affirden. . Nybrobacken hade alltid haft en menlig inverkan på Bomans stapplande ben. I denna stund var den ovanligt hal. Boman tänkte derföre, då han på eftermiddagen dit ankom med flyttsakerna på kärran, åtföjjd af den halffulla käringen, att så fort som möjligt skynda uiför denna farliga höjd och svänga in till Smala gränd, för att t:ga afskedsknäppen hos sin vän på Krypin: men ödet hade annorlunda beslutit. Lifvad a! sin föresats skyndade han med sådan häftighet i backen, att körran kom i för stark fart, så at! de båda dragrarne blefvo öfverkörda af densamm: