Aftonbladet – 5 november 1842, sida 2

ver de af kölden stelnade händerna. Brasan var på några bränder nära utbrunnen. Johanna hade dervid torkat sina kläder, och i brist af någon plats, hvarpi hon kunde hvila sig, satte hon sig nu i spiseln för att ytterligare vänta. Under böner till det högsta väsendet om förkarmande, och att det, om möjligt, icke högre måtte brädda lidandets kalk, hade hon hårdt insomnat. Vid midnatten hördes trenne klämtslag i hufvudstadens kyrktorn. Elden var lös i en liten koja vid Tyskbagarbergen. En qvinna var innebränd. Det var mjölk-Carins vackra Johanna. — Den i Fredags i förra veckan omnämnda unga flicka, som blifvit tillvaratagen i Marseille och hvilken ej kunnat tala mer än några få fransyska ord, lärer nu hafva lärt så mycket af detta språk, att hon kunnat förklara, det hon hvarken är från Ukrän eller från Grönland, utan från distriktet Orenburg ej långt från Ural, der hennes fader egde ett landtgods. Denne, hvars namn var Joseph Prott, tyeves hafva fört en rysk bondfamilj till Algerien, der han ämnade grundlägga en koloni, men vid StEtienne förlorat sin dotter, då de stigit ur vageen. Hon sjunger vackra tartariska sånger och börjar slägga den rädsla, hon i början visade. Till hvar och en, som intresserar sig för henne, säger bon: Moi vous aimer, vous chercher papa, (jag tycker om er, ni skall söka upp pappa). a. — EN NATURMENNISKA. En tysk tidning be. rättar, att man nyligen i Marmaroscher-skogarne, i Ungern, funnit en vild gosse, som naken irrade omkring och födde sig af örter. GOSSeD, som tycktes våra ungefär 43 år gammal, kunde ej tala, men uppgaf då och då några oartikulerade ljud. Han fördes till en uppfostringsanstalt; men då hans okufveliga vildhet der anställde mycken skada, så insattes han i komitatsfängelset, och den olyckliges okände anhöriga uppmanades offentligt att afhemta bonom. — En arbetare i Paris skall hefva uppfunnit en ganska enkel apparat, alt komma skenande hästar att plötsligt stanna, i det man hastigt betäcker deras ögon och slunda försätter dem i mörker.