Aftonbladet – 5 november 1842, sida 1

man i stor förlägenhet. Hästen tycktes ej ha många stunder öfriga af lif, och bort måste han, innan folket kom ifrån kyrkan. Nådig gevaldigern syntes redan i annalkande för att taga reda på orsaken till den gspande folksamlinger. Nu var ett godt råd dyrt — bastigt for en tanke genom Bomans hufvud, han grep tag i den ifrånspända kärran ; gjorde sjelf tjenst som dragare och det med en fart, som om han känt på sin egen rygg de rapp han nyss utdelat. De! bar af till Smala gränd, och han stadnade ej förr ån vid akryp-ink hos den hederlige bror Lundin, der han så ofta lugnat sina sinnen och slickt sin törst. Men o vel krogdörrarna voro stängda och hvarken påbuitning eller vinkar vid fönstret kunde beveka innevånarne af denna förträffliga inrättning att öppna. Hans persvasioner med knytväfvarna på dörren användes som ifrigast, då han fick höra sig ropas vid namn. Ea mängd af den publik, som alltid är till hands då ett frispektakel af en död häst eller någon bränvins-amatör i rännstenen är att beskåda, kom nu, åtföljd af en polisagent, för att på ögonblicket kommendera Boman att göra höger om och ait genast låta bortföra den nu mer: döda hästen. Huru Boman kom ifrån denna kinkiga affår ör oss obekant. Han ville ej omtala det, ej en gång för sin hustru. Då han på eftermiddagen kom hem, var han både nykter och höflig, höll till godo hvad Johanna bjöd hoaom att äta, fastän intet bränvin fanns, sam! sof derefter tills andra morgonen. aDu behöfver nu,e sade han till hustrun, ej grufva dig öfver det besvär du skulle få af hästen, den saken är redan uppgjord; jag bryr mig ej vidare derom.c Johanna hann ej betyga sin fägnad deröfver, förrän en person ankom, som ville tala vid Boman. Det var en skomakare, till hvilken han ren i fjol bade utbjudit den lilla gården till salu. Mäster Snibb hade sedan dess hunnit fundera på saken och kom nu för att se sig om