Aftonbladet – 4 november 1842, sida 2

lit att Fridbem, med byggnader, park och inrättningar, må på doktor Marin för den återstående besittningstiden öfverlåtas, med vilkor, att inrättningen fortfarande står under serafimerordensgillets inseende, och de densamma tillfallande medel under gillets disposition, att föreståndaren bor på stället och anskaffar nödige inventarier, samt öger mot skälig betalning emott2ga patienter ur den bättre såmhällsklassen till kurativ behandling, under iakttagande af en öm och sorgfällig: vård, såsatt inrättningen kommer att uppfylla det dermed åsyftade ändamål. — Upsala tidnipgar förmäla, att äfven i nämnde stad falska kopparbergssedlar varit synliga och att. de saknat vattenstämplar. i — Ole. Bull ämnar, enligt norska tidningars uppgifter, företaga en konstresa till Rysslands privata underrättelser förmäla, att han under vägen kommer att besöka Stockholm och gifva konsert härstädes. L — Ät — Svenska Biet ville sistlidne Tisdag vederlägga riktigheteu af de reflexioner, hvarmed Aftonbladet beledsagada notisen idlördagsbiadet, om Regeringens beslut angående dubbla tjenstårsberäkningens upphörande. Biet instämmer väl i Aftonbladets anmärkning, att den nya författningen blifvit förfelad ihufvudsaken, samt medgifver äfven, att man år 4830 kunnat erhålla samma upplysningar och fatta precist likadant beslut, som,.nu, men bestrider riktigheten af Aftonbladets. reflexion, att. med en annan lagstiftande maktens organisation, hvarigenom det ifrågavarande ärendet berott af båda statsmakternas beslut och er tillbörlig samverkan. mellan dem egt rum, saken: bordt erhålla en snabbare och ändamålsenligare behandling. Någön direkt bevisning är i. denna punktå ingendera sidan möjlig, emedan tvisten angår något, som, under ett presaummeradt nen icke inträffadt vilkor, bordt ske, men läsaren skåll lätt urskilja, hvilkendera meningen .har största sannolikhensför sig, och dessutom i Biets diskussion upptäcka vissa grundsatser, som på ett karakteristiskt sätt åtskilja de motsatsa. sidorna åf pressen i vårt land. Biet säger: Det är mycket lätt för Ständerne att besluta i ett önskningsmål, .der det i alla fall beror af Konungen, att sedermera närmare rannsaka och pröfva; men skulle Ständerne beslutat definitivt, Så kurde lika lätt Inträffet,att upplyspivgarna ef hunnit under Riksdagen ingå och att Ständerne således på måfå fått fatta beslut, utom det osäkra och vacklande, som skulle uppstå i lagstiftningen genom så beskaffade frågors definitiva öfverlemnande åt de eventuella ståndspluraliteterna. . Man kunde då lätt få lika många kastningar i meritbestämningar, som man nu t. ex. har:i tullbestämningar. Derföre måste de bero af Konungen ensam. Det är också skäligen svårt att inse, hvad militärer, fabrikanter, bönder .m. fl. egentligen ha att skaffa med definitiva boslut om presterskapets tjensteår. Det är lätt förklarligt att de, som kömpa dels för det stationära, dels för, möjligaste utsträckning af envåldsmskt och allensstyrande, såsom t. ex. Minerva ännu vill tolka regeringsformens 48, äfven måste vara angeligne att insinuera, det ingenting kunde. blifva bättre under ett re-presentatift system med mera beslutanderätt bos representanterne och en tillbörlig samverkan mellan dem och Regeringen, än det nu är. ImedJertid ser man genast, huru försöket, att in casu argumentera sig till detta resultat, baltar, då Biet, såsom stöd derför, nödgas antaga, att Regeringen icke då. mer, än nu, skulle försett Ständerna med alla nödiga upplysningar för frågans behandling, äfven om Regeringen sjelf kommit med en proposition till Ständerna, och att dessa således skulle stå lika handlösa, som mnigonsin, i följd ef en sådan försummelse, och alldeles blindvis fatta ett definitift beslut, Detta är icke det. sannolika, ty det förutsätter hos Regering och Ständer en motsägelse i deras handlingssätt, hvilken väl någon gång kan inträffa, men ieke bör till regeln. Jöst under närvarande lagstiftningens organisation har deremot det förbållande inträffat, somm biet med en profetisk-blick ville lassa på ett representatift system med beslutanderätt, men hvarifrån det deremot vill fritaga det närvarande. RB. Ständer hafva nemligen tre gånger fattat beslut, utan att ega:de erforderliga upplysvingarne, och hvad värre är, Regeringen har sjelf tre gånger fram-, ställt proposition i saken, utan stt någondera gången hafva inhemtat de upplysningar den sjelf ansett sig behöfva. Om detta icke redaiw händt skulle det dock varit sannolikt. Ständertie, zom saknat beslutanderätt och erfarit stt Rezerisgen gör fö