Aftonbladet – 4 november 1842, sida 2

lyckliga qvinnans ögon, och, med ett ångeströp nedsjönk hon utan känsla... s Barnens skrik och rop vid modrens dåning kdrögd sig ert par förbigående grannqvinnors uppmärksamhet. En för benne passande bjelp anskaffades, och Boman blef hemtad ifrån krogen. Vid bans ankomsi och smekningar, blef Johanna genast lugnare och den äkta kärleken dröjde icke en minut att fira sin försoningsfest i det älskade qvinnohbjertat. ; i Några dagar derefter firades barnsöl i den lila hyddan, och fridens ergel tycktes ånyo vilja lågra sig der. Den nu imera fattiga Johanna tryckte den nyfödde till sitt bröst: och blickade ömt på sin rökande man, samt prisade Gud för Sin återstående lycka. Alt ledsamt tyckte hon nu vara glömdt, all fruktån för fattigdomens qval var i denna stund så fjerran. Hon ägde ju nu alla sina älsklingar omkring sig. Föresatser. som skulle hedrat den ömmaste mor, den ädlaste hustru, bildade. sig i hennes tankar. Et: ljus uppgick för hennes begrepp öfver mycket som bittills varit mörkt, bon föreratte sig att öka sina omsorger för de älskade och minska sin fordringar på sällhet för sig sjelf. ( Johannäs tillfrisknande följde snart härpå, och man såg henne nu-återipå Ladugårdslandet vandra med sind mjölkbyttor. oDet var dock ej me: ra den täcka gladlynta Johanna, det var en biek gestalt, hvars blott mekaniska lif tillhörde henne sjelf, ty för öfrigt hade Hon offrat hela sin existens för de sinas gagn. Boman hade återtagit sin vana att vistas ute helå dagarna. Det zats intet medel, som ej Johanna användt för att förmå horlom afetå derifråv. Då Johanna ville anförtrö honom sina sorger) sina bekymmer, fick hon endast snäsor, och friden flydde för alltid ifrån de olyckhigas hem: En dag hemkom Boman emot vanan tidigt på dagen; han