Aftonbladet – 4 november 1842, sida 1

liga lifstråd, men snart inträdde den påpassliga älskaren, och vid åsynen af hans ömma blickar, hans torftiga drägt, glömde hon hela verlden utom sitt bjertas behof att älska och blifva älskad. Nog bef Boman den kommande hösten Johannas man, men den omnämnde vaktmästartjeasten uteblef allde!es. Han bade väl litet bopp om en extra befattning i polisen, hvartill en åkareålderman lofvat rekommendera honom; men som ban nu redan var Johannas man, och som han tyckte irgen nöd gick på bonom, så tog. Boman dagen som han kom, och lät saken pvila så länge. Det lilia hushållet var således ökadt med en ny medlem, som visserligen ej var Biågon till förargelse, men också ej kunde bidraga något till husets bestånd. Johanna fortfor väl att, nu som förr, bära mjölk till kundernz, men allting af lifsmedel var i år dyrare, och hona nödgades derföre i tysthet afyttra många redbarheter efter salig Hörnsten. Han brukade aldrig bränvin och tobak, Broman deremot tog gerna en sup och rökte hela dagarna. Mor Carin, som numera ständigt grälade öfver det slöseri, som bon påstod herrskade i huset, svor öfver topaksröken, som förorsakade tenne bosta. Detta förmådde likväl ej Boman att afstå, eller dra in sina gamla vanor. Johanna ansträngde alla s.na krafter för att tillfredsställa sin omgifning, der alla voro henne kära. Det första året under Johannas nya äktenskap var också ganska trefligt, i följe af alla de uppoffringar bon var i stånd att göra; men andra året blef det bekymmersamt, då vin