Aftonbladet – 3 november 1842, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. MADAME CATALANI. Mrs Trollope, den bekanta engelska författarinna: af en mängd romaner och resebeskrifnicgar, bar nyli gen åter utgifvit ett arbete i två volymer, med titel: Et besök i Italiep, hvilket af Engelska tidningar säge vara i allmänhet tråkigt, andefattigt och ytligt, me hvari några intressanta atycken dock finnas. V meddela ett af dessa, en skildring af den ryktbar sångerskan, madame Catalani, som 4827 äfven för tjuste Stockholmarne. Den lyder sålunda: I stället för att i går eftermiddag, såsom vanligt gå till Cascina, for jag en eller två mil utom Flo rens, för att göra ett besök, hvaraf jag lofvade mij mycket nöje och erhöll ännu mera ... jag for at se Europas under och tjusning, madame Catalani Va labrique. Hon bor på en ganska vacker villa, son ligger i medelpunkten af ett stort landtgods, hvara hop är egarinna. Ingenting kunde vara älskvärda re, än det sätt, hvarpå hon mottog oss. Jag tro att hon, af alla de nationer. hvilka förenade sig kören af beröm öfver hennes ädla karakter, henne intagande egenskaper och bennes oförlikneliga ta lang, mest tycker om den engelska .... måhände inse de bäst hennes värde och den sällsynta öfver lägsenheten af en själ, som midt under ett smickei och en dyrkan, hvilka verkligen ej tycktes hafva nå gra gränser, bevarade all sin okonstlade renhet oct godhet ofläckade (7). Jag blef lika förvåned och nöjd ofver att se, till hvilken utomordentlig grad kon bi. behållit sin skönhet. Hennes ögon och tänder ärc ännu utmärkt vackrs, och man sade mig, att er främling, som ser henne fullt klädd en afton, vid ljussken, ej kan underlåta att fråga hvem fruntimret med det intagande utseendet är. En mängd etiketts-skäl borde, isynnerhet vid denna första visit, hafva afhållit mig från att uttala den häftiga önskan jag hyste, att ännu en gång få höra tonerna af en röst, som så ofta förtjust mig. Hade hon icke sett så underbart ung och skön ut, så skulle denna tanka ej hafva fallit mig in eller plågat mig så Mycket; men som det pu var, har jag säkert aldrig längtat så mycket att få böra henne. Hennes intagande dotter, madame de V—, satt bredvid mig, och jag tror, att jag vågade fråge henne, om hennes moder någonsin sjönge numera. Hon bejakade genast och gladt frågan ... och sedan ... jag ve! knappt hvad som sedan hände ... jag är rädd, att jag måtte hafva nämnt någonting om min hemliga längtan ... ty dottren hviskade några ord till modren, och inom ett ögonblick satt madame Catalani rid pianot..... Ej i sina mest lysande dagar log bon med ett ljufvare leende, än nu, då kon beredde sig att uppfylla en främlings halfuttryckta önskan. Jag vet icke hvad det var, hon sjöng; men knappt hade jag hört några toner af en af dessa bravurp2ssager, hvilka hon utförde på ett så egendomligt och oförlikneligt sätt, förrän jag liksom kände nå gon magisk verkan, hvilken återförde mig till någonting ... jag vet ej hvad jag skall kalla det... som jag hvarkea känt eller hört på nära tjugu år. Omedvetet fylldes mina ögon af tårar, och jag kände mig så förlägen, som en upg flicka om femton år skulle vara, om hon förrådt känslor, hvilka hon varit långt ifrån att önska visa. Hvad det är löjigt! utropade madame de V—, skrattande ... Så der går det alltid. De, som förut mycket ofta hört mamma sjunga, kunna ej se henne nu, utan att vilja höra henne sjunga, och så snart de hört några toer, gråta dels — — — Ni skulle sannolikt ej tro mig, om jag sade, att madame Catalanis röst ännu bade samma omfång, som förr, och att alla dess klara violintoner ännu voro oförändrade; men jag örsäkrar, att ni, utan skrupler, kan tro mig, då jag örklarar, att hon ännu utför de svåraste passager ned en skicklighet, som skulle komma nästan alla AT LT rrEeee— EE —— ERE TR 2 EEE— tsEE———-——-—-—-—--——-—--—-—L