Aftonbladet – 3 november 1842, sida 1

let snöhviia sängtäcket, bad honom, som hon yitrade sig, dra hin i våldo och öppnade med let samma dörren, för gunstig Hr Hörnsten, iom inträdde. Aldrig hade den 60:irige stenhuggaren gjort sin toilett med så mycken omsorg, som i dag, nej icke en gång för 40 år sedan, då han en 20:årig ungersven kände sitt hjerta klappa för den högröda Anna Stina hos Öfverdirektören Fris. Han vari.i dag utgången riktigt för att behaga, Rakad, nyt och ren, klädd med byxhängslen och spännhalsduk, för första gången i sin lefnad, stod gubben der ett mål för mor Carins beundrande blickar. Gubben, belåten med sig sjelf, tog en morsk rin och heisade med bandslag. Hvad är klockan, sade han, icke utan beräkning och uppdrog en rigtig silfvertamp till ur, i det han jemförde timman med den, som Carins gamia mörklagda väggkloeka utvisade. Mjölk-Carin såg storögd på den dyrbara klernoden och. yttrade artigt, matt den måste kosta vackra fyrkar. PÅ jag har nog mer än ett byxsäcksurs, svarade Hörnstea högst beliten, jag har också ett par silfverskedar, och till och med ena thesked, och litet annat smått af öfverflödsartiklar i buset, som t. ex. 4 handdukar, 2 servetter och en ljussax samt annat krafs, som jag aldrig nyttjar. Deri ligger nu väl ett dödt kapital, men det är ändå roligt att ha, isynnerhet om: det skulle falla sig så, — nu tog han sig om hakan och smålog — att jag gifte mig nånsin, ty se qvinfolk: tycka alltid om att ha litet nipper i hushållet... Nu började mjölk-Carin bli allt mer och mer ietresserad af szmtalet. Gubken Hörnsten beskref allt tydligare allt hvad ban