Aftonbladet – 2 november 1842, sida 3

(Insändt från Hr Apatomie Prosectorn Liedbeck i Upsala.) Öppet bref till Doktor C. U. Sonden, med afseende på dess medgifna pillusioner, och Ord om Bomöopathiken, (1833 och 1842). Das Sammenkorn einer Wissenschaft kann unendlick klein seyn. (V. GÖTHE.) Ehuru det visserligen icke kan vara utan obehag, alt ingå en cffentlig strid med en man, med hvilken, genom mångårig kamratskap och vänskap såmt gemensamhet i studier, ett personligt intimare för hållande blifvit grundadt, så måste likväl alla dylika konsiderstioner gifva vika för den inre uppmaning, hvilken, å vetandets och sanningens vägnar, fordret tillbakasättande af äfven de intimaste personliga re!ationer. — Derföre till saken och ditt förhållande till den. Af öfvertygelse bortlade, du Hömöopathikens utöfoing säger du i Aftonbladet för den 29 Saptember detta år!). Af öfvertygelse fortfar jag dermed. Likväl medger du om dig, at: du känner för litet för att taga partiför eller xemot densamma nemligen dess sednare utyecklingsform, den specifika, hufvudsakligen representerad af tidskriften Hygiea (jr Hygiea, Majhäftet 1842, s. 205). Nå väl! — Såsom du sjelf alltid gjort, så vill ock jag här göra, nemligen inskränka mig till Hahnemanns skrifter och hvad derur blifvit hemtadt (oaktadt dessa skrifter i sak numera äro pars pro toto) samt dertill lemna erfarenhetsbevis emot åtskilliga; dina påståenden. — Först likväl en anmärkning, som fördomsfrie läsare af allehanda: stånd och vilkor gjort vid genomläsandet af din Hygiea-uppsats, nemligen att den är besynnerlig med sina stora kraftord på de två första sidorna i synnerhet, och sedan full med motsägelser, för hvilken dess sednaro beskaffenhet man likväl har att hålla dig räkning, emedan dessa motsägelser klarare och bättre, än det allmärna resultat, hvartill du tror dig hafva ) Då en man af facket, känd för lärdom, skicklighet oeh nitälskan, sådan som Doktor Sonden, öppet och formligen, förklarar sig på grund afvunnen erfarenhet föranledd att öfvergifva homöopathiens utöfning, bör mån ej förundra sig öfver att ibland thy förutan på förhand afgjorda vedersakare eller gemene man sådana löjliga rykten kunna uppkomma, som dette, stt nemligen undertecknad vore, ej blott i Sverige, men, i Europa den ende, som ännu arbetade på denna doctrins öfvergifna och förlagda fält. Till deras upplysning, som i saknande kännedom af homöopathikens historia lätt kunna förvillas, kan jag dock ibland många motsatsen bestyrkande bevis anföra ett af denyaste, nemligen den omständigheten att Engelske läkaren D:r John Russel, som en tid uppehållit sig i Tyskland och sednast i Leipzig, till inhemtande utaf insigter i homöopathisk klinik och sjukvård samt nu återvänder till sitt fädernesland, i bref, denna månad, erbjudit mig att såsom medarbetare deltaga i en bomöopathisk tidskrift, som nästa år utgifves i Edinburgh, under Redaction of DD Russel, Drysdale och Black, och det under goda auspicier, så försäkrar både Russels och andra underrättelser om homöopathiens framgång i Rrämnde land. Denna försäkran förtjenar desto mera tillit, som Engelsmännen, utan gensägelse; äro em af de mest praktiska rationer i verlden.