Aftonbladet – 2 november 1842, sida 3

I Onele Baptiste, som ej har något egentlig! uppfinningsvärde oeh blott uppehålles af Bouffe är polemiken mot det, som bhittills ansetts föl poetiskt, mindre stötande. Det lilla stycke! skulle göra lycka äfven i Tyskland, om det e vände sig kring de på tyska teatrarne.så utslitna fallissomangerna, om det kurde gifvas med sitt. egendomliga, musikaliska ackompanjemang, och, slutligen, om man hos oss hade Bouffe, d. v. s. trettio Bouffes; ty det är just olyckan j Tyskland, att ett stycke hestått sitt prof, först då det blifvit bra gifvet på trettio teatrar! Bouffe är en af de sannaste, älskvärdaste skådespelare, jag någonsin sett. Han öfverraskade mig desto mera, som jag gjert mig en annan föreställning om henom. Bouff har ingenting af en Bouffon. Det är en liten, mager, smäktande figur, med skarpt markerade drag, ungefär som Döring i Tyskland. Bouff har en Mephistopheles fysionomi och en engels öga. Så glänsande -hans blick är, så eldiga de blixtar, hans öga sänder, så själfullt och godlynt är det åter omskyggadt i andra ögonblick. Då han skrattar, så lägga sig skrynklor i hans ansigte, såsom hos alla utmärkta menniskor, hvilka se bistra ut då de skratia. Man ser först ormarne kring munnen, derpå glänsa de vackraste hvitz tänder, och det, som först tycktes blifva ett nästan djefvulskt leende, blir ett själfullt, älskligt. Man kan lätt säga, att Bouff, den gode, lustige onkel Baptiste har någonting tyskt. Onkel Baptiste är en äkta Fransos, en Fransos, som blott lefver för sitt kall och sitt nöje; som iej känner någon annan passion, än den för sin hustru och sin heder. Onkel Baptiste är galant, qvick, godlynt: han är sina brorssöners och brorsdöttrars, systersöners och systerdöttrars glädje: ban har alltid fickorna fulla af små skänker; alla tränga sig omkring honom samt vilja omfamna och smeka honom. Han har blott en glädje, att kunna göra andra: lyckliga, och blott en sorg, att ej hafva några barn. Oakel Baptiste är sin broders kompanjon. Hans broder sköter kontoret, ban sköter verkstadep. Den ene för pennan, den andre hammaren. Han uppträder först i skjortärmarne och förskinn. Hans broder öfvergifver honom, reser in till staden. Rörande sorg i Baptistes drag. Bouffs spel stegras. En klagande (högst väsendtlig!) musik börjar. Bouff uitalar afskedet. Han vill vara glad, han vill visa brodren, att bans otacksamhet ej är istånd att förstämma hans goda lynne, ham försöker att tralla, men de konstlade glädjetonerna qväfvas af tårar...-. I andra akten utvecklar Bouff sig ärnu mera storartadt. Han har förlåtit sin broder, han besöker honom med sin lilla, tjocka, roliga fru. Slumpen fogar så, att han väl blir bra emoltagen, men att en arnan, som han tror fara delaktig i hans broders system, förolämpar honom. Förbittrad lemnar han huset, för att taga in hos en restauratör. Jsg har alla restauratörer iParis i min fickan, säger han. Hela familjen församlar sig, emedan den saknar honom. Den äldre brodren sjelf är i den största förlägenhet, ban är rödsakad förklara sig i konkurstillstånd. Då öppnas dörrarne och en spöklik musik börjar och Bouff inträder, alldeles blek, en spöklik syp. Hösgtidligt framträder han, man väntar en oerhörd handling, och Bouff närmar sg blott en stol och säger: Min hustru har glömt sin hattaskl, Så komisk kontrasten ön är, så vågar-man ej skratta. Men ännu mer. Bouff, den blekå Bouff, är drucken. Han lallar korta, högtidliga ord, ögonen lysa dystert, munnen hoppressar sig krampaktigt, dertill den sorgliga musiker. Boufär sublim i denna druckerhet. Allt gråter. Jag gråter ännu, då jag nedskrifver detta och återkallar allt i mitt minne. En aristokratisk grefve kallar bonom ivre. Han svararar: pja, jag är det. I vinet ligger någonting, som tröstar smärtan: jag är drucker, emedan jag ärledsen. Situationens intresse stegras allt mera. Bouff erfar brodrens olycka; ban inser, att han försummat att rädda honom, blygsel och den fruktansvärdaste ånger bemäktiga sig honom med travisk kraft, han blir inför våra ögon nykter genom verklighetens oerhörda intryck, ban rester sig åter, han räddar sin broder — man behöfver blott nämna denna situation, och hvar och en, som har fantasi, må sjelf göra sig en föreställning om hvad Bouff är. Mt — Från Havre skrifves af den 48 dennes, att bergningsarbetet på det, för omkring ett halft kel sedan förolyckade skeppet Telemaque, nu är