Aftonbladet – 2 november 1842, sida 2

jag ej vet, huru jag skall uttrycka min tacksamhet. — Det simplaste sättet, mitt barn, är att följa med; Metastasio skall säkert icko vägra stt taga del i ett besök, som går in i hans attributioner. Poeten bugade sig och tackade för en ynnast, hvars värde han väl förstod att uppskatta, och Benedetta sade, under det kardinalen med ceremoni beledsagade henne till sin vagn: — Jag har, efter ers eminens önskar, sett prins Acquaviva. — Det är bra, mitt barn, mycket bra; låt oss inte tala derom nu. Jag känner hvad ni beslutit; men i dag vill jag vara artist med er och med vår poet. Tag exempel af mig och förjaga lång väg från ert sinne hvarje tanka, som kan göra er bekymmer. Eller hvad säger ni, Metastasio? — Ers eminens har redan i mina ögon mer än ett anspråk på den tredubbla tiaren, och jag har länge betraktat er som ofelbar, nådigste herre. De anlände snart under S:t Petri kolonnad, der fordom den lilla Benedetta, fattig och naken, brukade söka sig en plats för några timmars hvila. Alla tre ingingo nu i det inre af det. apostoliska palatset. I Vatikanen liknar ett fäste från medeltiden, Dess murar äro höga och dystra; dess gångar långa och mörka. Den är uppförd vid sidan af de helige apostlarnas basilisk, som genom sin leende prakt ännu mera frappant låter kontrasten sticka fram. Men då ni stigit uppför den trappa, som påfven beträder de stora hög