Aftonbladet – 2 november 1842, sida 2

tidsdagarne; då ni, inspirerad af den religiösa andakten, eller brinnande af kärlek till konsten, inträder under dessa rika vwestibuler och ert öga genomirrar alla dessa ofantliga musöer, då marmorn rundt omkring er tyckes andas och lefva, o! då tolkar vatikanen alla de förflutna tidehvarfvens minnen och poesi, och, stum af förvåning, hänförd af beundran, böjer Vandraren hufvudet inför denna konserverande makt, som bevarar de minnen Greklands hedningar och Roms konsuler egnade åt efterverlden. Historien och mytologien hafva stämt möte i dessa gallerier med sina hundrade portar. Den olympiska Jupiter, Apollo, den döende gladiatorn finnas der, sublima minnen, vittnande inför alla om den kärlek, hvarmed påfvarne omfattat de sköna: konsterna. Scipios grafvård, hvars aska Attilas soldater strödde för vinden, hvilar på sin sockel bredvid Sesostris och de egyptiska Faraonernas urnor. Döden, likasom odidligheten, lefver inom dessa murar genom iaspirationen. Siympade bilder af gudar, barn af Homers snille, föryngrade af Ovids fantasi, vid sidan af korstågens hjeltar, denna lärda sammanblandning af alla epoker, som trotsar afstånden och ler åt seklerna; denna mosaik, konstens så väl som det menskliga tålamodets mästerstycken ; dessa mumier från pyramiderna, sofvande fyra årtusendens sömn vid sidan af Kinas skatter, de dyrbaraste vaser af alla storlekar, af alla former, af alla sekler — alt detta finner man bär på ett ställe, för allt detta är ett altare upprest i museerna, öppnade af kyrkan, ty utom henne skulle ingen af jordens konungar egt i sin för