Aftonbladet – 2 november 1842, sida 1

har kunnat uppoffra mig för er fami!js äregi riga afsigter, men jag skall aldrig göra det fö brottsliga syftemål. oo. Ni har rätt, min vän, återtog prinsen, hiäf tigt rörd af detta utbrott af den moderliga öm heien; jag erkänner att ni bar-rättoch ber e ursäkta min häftighet. Men, inte sant, ni ha aldrig tänkt förena er med någon annan? ut förtjusningen öfver, detta lif, som för er endas varit en oafbruten följd af sällbet och triumfer har ni ju aldrig hyst någon tanka att bortskänk: er hand? Hela mitt lifs väl beror på detta svar dvarom jag på mina knän anropar er; jag vänta ert svar, som en anklagsd sin dom. — Prins, sade hon, vi kunna icke bafva nigot gemensamt oss emellan. Ni är brottslig om ni älskar mig, jag ännu mer, om jag hö eder. Jag måste således visa mod för oss begge För att bryta vår ställning, bör jag icke döljs för er, att jag snart ämnar ställa mig under skyddet af en maka. Tillintetgjord af denna förklaring, som, i medvetandet af en oförkränkt dygd, högtidligt och oåterkalleligt uttalades, reste sig prinsen, unde: ett våldsamt bemödande att ge sin smärta utseende af en resignation, som hans belägenhe: förnekade. Han nalkades derefter Diva, hvar: tugna blick och anletsdrag icke utvisade någon rörelse, och yttrade dessa ord: — Hvad ni nu uttalat, är en dödsdom öfver hela min framtid. Ni känner icke följderna 2f ienna dom, som hi så känslolöst utsagt. Farväl! Han aft:gsnade sig, och Diva, hvars kärlek och dygd icke längre voro gifna till pris åt er vår strid, lemnade fritt lopp åt sina tårar. Ho: ade af egen vilja brutit sista länken af de kedja, som förenade henne med don Josef. Hon rade tillintetsjort hans drömmar i afseende på renne, de förhoppningar, i hvilka han ännu invaggat sig; med ett ord, hon hade upprest der; ;mellan en skiljevägg för evigt. Men detta ord,