Aftonbladet – 31 oktober 1842, sida 1

— —--rrr andras afgud, att under några briljanta år göra aröfringar af alla möjliga slag, berusa sig af sje fförnöjelsens njutningar, koketteriets villor, af drömmar om en ära, som icke ens det mest ärelystna bjerta vågar göra anspråk på. Det är att Jefva i en atmosfer af blomster och nöjen; att le om morgonen åt sina tillbedjares fina smicker, att berusa sig om aftonen af denna populära förtjusning, som en qvinnoröst meddelar hopen, och dessa ändlösa bifallsyttripgar, sora senljuda kring henne; det är ett tillstånd af ouppbörlig beundran, som begynner med solens uppgång, för att fertfara under de bländande ;juskronornas sken, och som på en gång anfaller bjertat och själen, bemäktigar sig tankan och heherrskar förståndet. Vid sitt första uppträdande på scenen hade Diva redan vunnit denna triumf, uppväckt denna entusiasm; den försvagades icke under följande representationer. Hon blef enhälligt proklamerad för scenens diamant, och under hänföre!sen af förnyade triumfer förflöto så några år, utan att hon es märkte det. Likväl uppkommo under dessa härförelser, som tycktes födas under hennes fjät, då och då på hennes panna flygtiga :sorgemoln, minnen blandade med oro och saknad. Man skulle kunnat säga, att tvenne själar lifvade bennes vilja, plågade hennes känslor, i det de ömsom eldade henres förhoppningar eller upprefvo hennes sorg. Den ena af dessa själar gaf henne styrka att le åt verlden, att lifvas af dbss bifall, att eldas af des nöjen, att inslumra gräl de rosor, hvarmed hennes väg var beströdd. 4: Den andra kom likt en vän, som var väntad, ider den ljufva enslighetens stun