Aftonbladet – 31 oktober 1842, sida 1

BETRAKTELSER I ANLEDNING AF VARE LANDSMANS UTVANDRINGAR TILL AMERIKA. Under denna rubrik innehåller Christiansandsposten en artikel, som synes oss förtjena att äfven blifva känd i Sverige. Det är naturligt att den egentligen afser norska förhållanden; men d:n lemnar mycket tänkvärdt öfrigt, som äfven kan på ett eller annat sätt lämpss till våra; och den får isynnerhet ett intresse genom den väckelse den gifver, att närmare pröfva icke endast fördelarna och olägenheterna af koionisations-systemet i allmänhet, utan äfven dem, com kunde åtfölja ett, på myare iåsigter och på rationella grunder inrättadt, icke på söfvervälden, utan, om vi så få säga på förening grundadt kolonis:tvonssystem. Vi meddela den derföre till våra jasare, så litet förändrad som möjligt varit, då vi för utrymmets och tydlighetens skull ansett 033 börå utesluta ett och annat, som blot afser Norses ställning. Detta fenomen, heter det i den Norska tiduingen, som visar sig just i en tidpunkt då folket, Iossadt från den långa borgerliga träldomen, blifvit myndigt och hvarje man börjar känna sig såsom sjelfständig statsborgare, har väckt förundran, fruktan och ogillande. Mau har bjudet till att motarbeta denna utflyitningsböjelse, :om ansetts härflyta af okunniges dirskaper; tidningar hafva framställt varnande exempel på misslyckade utvandringsförsök ; och så til wvida har detta varit nyttigt, att det nedsatt de öfverspända begreppen om paradiset på andre sidan oceanen och framkal!at försigtighet iföretsgen. Deita oaktadt utbreder sig utflyttningsbegäret allt mer, icke endast i fjellbygderna, utan äfven vid kusterne, och den finnes äfven nu i bygder, der men ej anade någon sådan och nästan trodde att den aldrig kunde uppstå. Det är ej mer armodet och förtviflan, som bygga planerna, icke hel!er lycksökeriet, entusiasmen eller dåraktigheten. Det är de mest tänkande och klokaste — sällan de mest förmögne, men deremot välbehåline män — af allmogen och isynnerhet sådana sor visat sig vara skickiige åkerbrukare, och förut driftige att röja och odia hemmaneis marker, som i allmänhbet uppgöra förslagen och deltaga i deras utförande. Oftare uppstår tanken derpå hos dem som gå framåt i välstånd, än ho; dem som gå rs Of ene ss 7 0 TL RR RR RT