Aftonbladet – 29 oktober 1842, sida 3

naldi: hon-skall vara Neapels Dival Ridån faller och, öfverväldigad af så många olika intryck, nedsjunker Diva afdånad på de blommor, band och kransar, hvarmed hon blifvit öfverhöljd. Man tränges kring henne; man slösar på her? ne de ömmaste omsorger: hon öppnar åter ögontecken, och en mild glädje framstrålar ur de sköna ögonen. Vid sin sida mörker hon Metastasio; hänförd af glädje öfver en så stor framgång. EE Maestro, sade hon, med ett cutsägligt uttryck af tillgifvenhet, skrif till Palestri i afton och säg honom, att hans musik har bringat mig iyekal — Jag skall skrifva till bonom och berätta, bvad Diva har gjort för hoaom och för mig, svarade poeten; ty ifrån detta ögonblick är ni icke långre mitt barn, beskyddad af poeten och kompositörep; de äro edra tjenare, hvilkas fel ni skall öfverskyla och hvilkas förtjenster ni skall uppböja. Stödd på Metastasios arm trängde sig Diva ienom den mängd, som väntade henne utanför aterhuset; bon emottog på nytt deras hyllning, hörde på nytt dessa yttringar af förtjusning, hvarpå denna afton varit så fruktbar, och ilade derpå till sitt kem, till sin son. Inkom men i sin kammare, fattade hon, lksom med en instinktmessig rörelse, den hon icke förmidde dötia, Diario Di Roma, som nyss med posten ankomrit. Hon genomflög den med oroliga blickar — så gjorde hon alla aftnar; ett dystert on betäckte i hast hennes anletsdrag: ögonen lides af tårar; hon skyndade till sin son: vagsa, överhöljde barnet med de häftizsste smetuingar; derefter vändande sig till pocten sade hoa I fligt: — Sig Palesiri i ert bref, att jag helgar hela milt lif åt teatorn! Och nu försjönk hon åter i ett djup af qval, hon svarade hvarken på de frågor eller de smekN