Aftonbladet – 29 oktober 1842, sida 3

lagskapital, och för afsättningen af sitt lager, af köpare, -som ega penningar alt köpa för. Fortfarande penningebrist i landet är den enda kraft, som iger tillräcklig styrka att förmå de handlande, att återinföra det silfver de under föregående år utfört och hvarigesom penningebristen uppkommit. Panningebristen är således det helsosamma medel, hvarigenom öfverdåd och öfverdrift, så väl hos importörer som konsumenter af utländska varor hejdas, samt utrikes handeln återföres till ett sansadt, för Iandet välgörande, normalförbållande. . Mean då pensingebristen således är det enda verksamma medle! att afbjalpa penningebristen, så kan intet förfarande å Riksbankens sida vara klokare, än att, genom förökade lånetillgångar, öka sin uteöpande sedelstock just i de ögonblick då handeln strängt ålitar Bankens silfver, och i stället att — såsom sunda Binkrörelse-principer bjuda under sådana förhållanden — minska, . eller alideles indraga lånerörelsen, dervid iakttagande att börja med utlåningarnoe utur Handelsdiskonter och belåningen af exportabla varor. För 0ss Svenskar, som sedan längro tid blifvit vande vid flepighet och slapphet I affärslifvet, samt icke ännu lärt oss förstå, att intet för den allmänna och enskildta kreditens upprätthållande är så skadligt som denna slapphet, intet så välgörande som stränghet och noggrannhet i affårer; för många ibland os3 skall den nyssnämnde allvarsammare tillämpningen af de sunda Bankorörelso-grundsatserne förefalla alltför sträf och förskräckande. Men man bör härvid ihågkomma, 4:0 att ett öfverflöligt och iila beräknadt begagnande af rättigheten, att utvexia och utföra Bauken3 silfver, icke kommor att äga rum, icke vågas, om Handels-korpsen på förhand vet, att Bankostyrelsen både äger rättighet och är pligtig, att i rätter tid begagna det enda verksamma medel, som finnes att hejda en öfverdådig silfver-export. 2:o Att detta medels tillbörliga användande är det enda, hvarigenom myntvärdet kan i längden upprätthållas, Bankens lånerörelss bibehålas och äfven växa, samt landet i allmänhet försäkrås om att städse äga ett emot behofvet svarande rörelseksapital. Hvarje klok enskild Bankier, Privatbanksägars2, eller styrelse, i alla länder, oeh äfvea i vårt land, erkänner och tillämpar denna enda verksamma och indamålsenliga grundsats för all Bankrörelse. Skuile Sverges Riksbank tilltro sig härifrån kunna göra ett undantag, utan att förr eller sednare störta, för det ten uraktlåtiv att begagna det enda men säkra stöd ör Bankorörelses bedrifvande, som finnes? L. ease