Aftonbladet – 29 oktober 1842, sida 2

stro Palestri såg henne återkomma, med dödens blekhet på de sköna anietsdragen och de stora ögonen ännu fuktade af tårår, omfamnade har henne ömt och sade tröstande: — Mod, mitt barn, mod! det är sista molnet på er bimmel, tänk er det! allmänhetens bifallsrop skall skänka er en rik ersättnipg för hvad ai förlorat! Postvagnen väntar. Gud beskydde er och min opera, hvars gudomlighet ni skall blifva! Benedetta fattade rörd den gode maestrons kalla band mellan sina feberheta fingrar. — Palestri, sade hon, jag vill att ni för ingen, hvarken Josef, hans mor eller någon annan; skall nämna hvart jag rest eller under hvilket lånadt namn jag går att döja mitt rätta. Mitt lugn beror derpå. Lofvar ni att heligt bevara min hemlighet? Maestron gaf ett bifallsteckens, tryckte med smärtsam känsla till sitt hjerta den svaga, men modiga flickan, hans älskade elev, som nu gick att blottställa sig för en passionerad, nyckfull allmänhets hvisslingar eller stormande bifallsyttringar. Vagnen rullade af och Benedetta var ensam, med sitt barn på knäet. Sex veckor derefter lästes i Diario di Roma följande: aElans excellens don Josef, prins af Aequaviva, nyss återställd efter en häftig sjukdom, förmältes i går med sin köt!sl:ga kusin, signora Maria della Acequaviva, uti familjens furstliga kapell i Laterankyrkan. Hans helighet pifvan, lycksalig 1 regementet, hade tili denna, sf heta den hög adeln så lidigt önskade förening meddelat de högt kontrahenterne dispens, för do stora förtjenster, denna illustra familj visat om den heliga kyrksav. Samma afton var det en fest på San Carlo: en fest för dess tredubbla lågerader, en fest för dess parterr, för dess orkester, en fest öfverall:, ifrån taket, der, för en half scudi, de nyfikne löpte fara att qväfvas af hetta, till kulisserna,!