Aftonbladet – 29 oktober 1842, sida 2

träder i annors hus, för att åsa eler höra ifrågavarande sjuke., Konungens befallningsh. beordrar kronobetjeningen att genast gripa och till deras hemvist iterföra de sjuke, som xkringeprida smittar, vid kyrkor, ting, auktioner, stämmor o. d. tillfällen, samt ålägger föräldrar och hus bönder att ersätta kostnaden lör barn och tjenstebjon. Den som hyser en af krampsjukdom sngripen person, belägges ä ven med 6 Rdr 32 sk:s böter derest han icke med möj!igaste skyndsamhet anmiäler sin gäst hos sexman, ordnicgsman eller uppsyzingsman, och samma vite är lika!edes föreskrilvet för den, sora har krampsjuk person i sitt bus och icke, så vidt möjligt är,. afbålier honom från umgänge med alla andra friska personer än dem, som besörja sukvården. — Sexmän, ordninogsmän eller uppsyniagsmän beläggas med 3 Rdr 46 sk:s till 46 Rir 32 sk:s bö.er om de icke ho; kronobetjeningen angilva de öfverträdeser mo: kungörelsen, som komm: till deras kunskap. Hvilka talrika tillfällen att azomma folk på plikto? Få lära de personer varit, som vistsis inom läsas eorterne, och icke, om ock biott 2! nyfizxenhet, på ett eller annat sätt deltagit ) den allmänna rörelsen, och sålunda äfventyrat att träffas af Konungens befallninghafvandes vite. Men det har icke synts Konungens befallt vingshafvande nog att föreskrifva viten, ban har ock förbebållit sig att tillämpa dem, och för utöfningen af detta prerogativ valt det, för allmogen mest betungande sätt. Kungörelserna föreskrifva nemligen, att de, som af kronbetjeningen anses till vitet förfallne, skola skyndsacaligen inkallas till svaromål vid landskansliet, å de vanliga kanslidagarne. Husboaden måste lemna sitt hus och sitt yrke, mödrarne sina barn, barnen sina föräldrar, och företaga en färd af ända till 24 mil: fram och åter, på dei herr landshöfdigen Begenstråle må hafva nöjet ransaka, om de tilläfvenstyrs råkat ut för något a: de minga giller, kungörelsen uppställt för den enfaldiga allmogen, och dymedelst gjort sig förfallna till ett vite, det de fleste icke mäkta betala. Man kan föreställa sig en fattig enka, som nyligen återkommit från en religiös församling der hon velat erfar2, om de af försynen öpp nade nya andliga källorna tilläfventyrs erbjödo någon vederqvickelse i de bekymmer, som tärs en moder vid åsynen af hennes små, värnlöss barn; hon har i sin enfald stärkt sin förtröstar till det högsta väsendet, och förvissad att han. som kläder liljorna på marken och föder fogiarne under himmelen, äfven skall aftorka de faderlösas tårar, återtar bon glad sitt arbete och sina omsorger; då inträder sexmannen att kalls henne, måhända vid vite, att genast gifva sig i väg till den 40 mil aflägsnaresidensstaden, för at! stå till rätta inför Hans Höga Nåde och att medbafva 40 Rdr rgs, att betala böterna, eller ock vara beredd att träda i häkte. Hvems vert skall väl då den arma menniskan, hvars fantasi nyss förut blifvit uppjagad af de ovanliga pre: dikoinspirationerna, anse detta förskräckliga budskap vara, om icke hans, som betecknas med ovännen, som sådde ogräs bland hveteto? Oct vär hon öfvergifver sina hungrande barn, och går att erbjuda Hans Höga Nåde sin frihet til offer för sin tro, när den ene eller andre så tunda, efter sitt föreställningssätt, för denna tr. förflyttas från armodet till eländet, hvad blifvei väl verkan af detta martyrskap på dem sjelfve och en mängd andra, som se detta exempel a i:dande och ståndaktighet? Jo just motsatse: af det isyftade, eller att snarare befästa oct utbreda, än förekomma det pietistiska svärme riet. Man må icke invända, att i denna före ställning ligger någon sentimentalitet eler öfver drift; den är en ren verklighet, ty i Jönköping lin, som annorstädes, är det i synnerhet de fattize och förtryckte och deribland förnämligast qvirnorna, som öfverlemna sig åt de religiösa svärmerierna; dessa äro ock öfverallt de mest blot:ställda för polismaktens vexationer och nit att utmärk: sig eller samla böter. Dessutom är det kändt at en stor mängd, man uppgifver hundratals personer :ill större delen fattiga torpare, med deras tjenste hjon och barn blifvit af Konungens befallnings hefvande i Jöntöpings län fällde till de ifråga varande vitena. Många hafva nöjt sig med ut -laget, såsom a:n af Herran sänd pröfning, der man borde underkasta sig, men några hafv: klagat i Götba hofrätt och hoppas att få vite förklaradt olagligt. Ea annan åtgärd har varit att gripa och til länsresidenset affira personer, som förklarats an gripne af l:ssresjukdomen, och man kan före stälia sig, hvilka uppträden den vidsträckta be fallningen härom nödvändigt skolat åstadkomm: tskilliga tilltag, som lära få skrifvas på räk ving af denna befallsing, bafva blifsit hos ju