Aftonbladet – 27 oktober 1842, sida 2

Åt en vån, Maestro Palestri, musikidkare och Benedett2s lärare i sång och musik, hade don Josef uppdragit att, under hans frånvaro, hafva en närmare tillsyn om Benedetta, den han under pensionstiden blott få gånger besökt, samt att tillställa pensionsförestånderskan hennes qvartaler, dem don Josef skulle öfversända ti!l Palestri. Vi äga så öfver nog af resebeskrifningar, både af personer, som lupit verlden omkring, och sådana, som icke varit utora stadsportarne, att vi torde frikallas ifrån någon berättelse em don Josefs resa, som till det mesta liknade alla andra unga ädlingars: ett besökande af de förnämsta hotelier, de präktigaste cafer och cassinos, de första platserna på operan, samt en och annan afväg, för att, en passant, titta in j något konstmuseum. Vi vilja blott nämna att då han anländt till Venedig, hvariffån han, efter enkegrefvinnans plan, skulle begifva sig till Wien, fattades han af en alldeles motsatt böjelse och begaf sig i det stället vester ut, giorde en tur genom Schweitz, och enkegrefvinnan erhöll, till sin stora förvåning och förskräckelse, en vacker dag ett bref från sin son, dateradt Paris. Don Josef befann sig således nu i brännpunkten för de nya lärorna, i sjelfva verkstaden för de nya iderna, som han redan med ungdomlig bäfiighet adopterat; han började flitigt besöka en mängd sällskaper och klubbar, och blef snart personligen bekant med de mest namnkunnige författarne i filosofi samt statsoch folkrätten. Hans resa till Paris bade väckt hela slögtens