Aftonbladet – 26 oktober 1842, sida 2

Stilla, som de döda under cypresserna, ligger Marmorahafvet framför oss och visar oss sina illustra öar; den största af dem synes ett litet paradis med vilda fjell, ängar, cypress-, platanoch pinieskogar. Hvilken prakifull syn från de dödas äng! och detta var förvisningsorten för störtade kejsare, prinsar och prinsessor, under det bysantinska riket. Uii klostren på dessa öar måste de sucka som fattiga munkar och nunnor! det är bättre då, hos de döda! Det vanskliga sofver der utan att drömma, det oförgängliga närmar sig Gud. Hvilken stillhet mellan dessa grafvar under cypressernel Vi vilia vandra der den månklara aftonstundenr. :Hvilka mörka trän! Natten slumrar öfver grafvarne; hvilken lysande himmel! lifvet strömmar ut från den. Bort på den ojemna vägen rörer sig en hvit och röd strålande punkt, som vore det skinande rosor. Det är blott två papperslyktor, en gammal turk håller dem i sin hand, i det han rider igenom de dödas äng. Han tänker icke på de döde, nej, de leivande äro i hans tanke; de vackra, muntra qvinnor i det trefliga hem, der ban snart skall sträcka sina lemmar på de mjuka ottomaner, spisa sin smakliga pillau, tända sin pipa, medan den yngsta af qvinnorna emeker hans kind och de andre roa honom med ett mskuggspe, en lustig komedi, (som Turkarne bruka uppföra hemma i husen,) med Karagöf och Hsdschi Ajwat ). Under de mörka cypresser mellan grafvarne tänker den gamle på lifvet — och iifvet är bjutning! Det är åter stilla, nu höres fotsteg, — ingen lykta lyser, ingen häst trafvar förbi, en Yngling liffull och stark, fager som Ismael sjelf, då han : tryckte den första qvinnan till sitt hjerta, kommer der, han kommer med ) Turkarne hafva det från Kina utgånga Schattenspiel. Hufvudpersonerna i detta är Karagöf: Har lequin, Hadsbi Aivwat: Pantalone, som talar i vers och sentenser, semt Nopa-Thelebis: petit-maitre,