Aftonbladet – 26 oktober 1842, sida 2

Herr borgmästaren Sandblad förklarade sig vara uti denna framställning förekommen af herr Ekerman, hvarföre herr borgmästaren uti densamma instämde. Herr grosshandlaren Schartau åter upplyste, att, enligt sednast kända notering i Hamburg, piastrarne derstädes gällde icke blott 28 ml 2 f, utan 28 5 fp, att 28 mi 2 f motsvarade endast 123 sk. 407, rst för piastern, samt att det således vore för högt att med beräkning af 28 mj 2 f, såsom piastrarnes handelsvärde, sätta deras försäljningspris härstädes till 124, så framt herrar fullmäktige fortfarande hade för afsigt att bestämma detta pris så, att piastrarne, utan att lemna någon egentlig vinst såsom handelsvsra, hellre af exportören uttoges än gångbart S-:enskt silfvermynt. Efter 28 mål 3 B voro piastrarna visserligen värda 124 sk. 17; 18t.; men som åtskillige af de till Hamburg sednast utskeppade partier pilastrar funnits vara uppblandade med mindre myntpjeser, i följd hvaraf ett lägre pris för dessa partier erhållits, trodde herr grosshandlaren, att medelvärdet af detta pris samt det till 28 mål 3 Bf noterade, utgörande i Svenskt Banko 1923 sk. 11 rst. för piastern, vore för ögonblicket den mest tillförlitliga grund för utvexlingsprisets bestämmande; och då herrar fullmäktige hittills följt den grundsats, att priset å plastrarne borde så bestämmas, att det både var tillräckligt högt, för att icke föranleda till plastrarnes exporterande på spekulation, och så lågs att, då hög kurs och vexelbrist gjorde export af silfver för utländska liqvider oundviklig, exportören funne större fördel uti att uttaga piastrar än gångbart Svenskt silfvermynt; ansåg herr grosshandlaren sig böra föreslå, att herrar fullmäktige, med konseqvent iakttagande af sin hittills följda princip, sätta priset 2 rst. under pisstrarnes sednaste medelvärde i Hamburg eller till 123 sk. 41 rst. Häremot invände herr grosshandlaren Ekerman, att herr grosshandlaren icke kunde finna annat än att den af honom uppgjorda beräkning öfver piastrarnes värde var riktig; men äfven för den händelse, att detta värde icke motsvarade fullt 424 sk. Svenskt Banko, ansåg herr grosshandlaren sig böra yrka, att Bankens försäljningspris till detta belopp måtte bestämmas. Herr grosshandlaren kände nem ligen, genom de upplysningar mäklare lemnat, att brist å vexlar icke ägde rum, samt att följaktligen silfrets exporterande icke var föranledt af något behof för utrikes handeln, utan tvertom mäste anses vara beräknadt på samma vinst, som hvarje annan handelsspekulation; hvarföre herr grosshandlaren ock ansåg bankofullmäktiges pligt vara, att icke sätta utvexlingspriset så lågt, att piastrarnes utförande lemnade vinst åt exportören. Herr kammarherren Rosenblad, som, lika med herr Schartau, ansåg den starka silfver-exporten härleda sig från en temporär vexelbrist i den utrikes handeln, ville för sin del icke bestämma piastrarnes utvexlingspris så lågt, att exportören funne med sin fördel mera öfverensstämmande att uttaga Svenskt silfvermynt än Spanska piastrar, enär Banken, som på hvarje påse försålda plastrar, efter nu gällande pris, hade en vinst af 75 Rdr 93 sk. 8 rst., i sådan händelse skulle icke allenast gå förlustig om denna vinst, utan ock nödgas frånlemna sig dot för den inrikes rörelsen behöfliga Svenska silfvermyntet. Hr kyrkoherden Bergwall instämde uti Hr grosshandl. Schartaus och Hr kammarh. Rosenblads yttranden. Enär. de skiljaktiga meningarne icke kunde sammanjemkas, miste, för utrönande af pluralitetens mening, skridas till votering. Hr gr. Horn framställde voterings-propositionen: Å Den som vill, att Bankens försäljningspris å Sp. piastrar skall förhöjas till 424 sk. Bko att gälla till efterrätte!se från och med morgondagen, röste ja. Den. det icke vill, röste nej. Vioner Nej, är försäljningspriset, i enlighet med Hr Schartaus förslag, bestämdt till 125 sk. 9 rit. för hvarje piaster. Ja voterades af: Matts Persson, Jan Olsson, hrr Ekerman, Sandblad, Dr Petterson; hvaremot herr Schartau, Dr Waliin, kyrkoh. Bergvall, hrkammarb. Rosenblad och grefve Horn voterade nej; så att man hade 5 ja mot 5 nej; men då ordföranden röstat för nej, hade denna mening segrat och priset Bestämdes till 1285 sk. 9 rst. Enär det visat sig, att värdet i handelsväg å span ska plastrar var underkastadt täta förändringar, föreslog herr Schartau, att herrar Fullmägtige skulle sammankomma äfven om Måndagarne för att tillse om noteringen med dagens post kunde föranleda någon prisförändring. Frågan begärdes på bordet. Den 94 Juli beslutades, att Hrr Fullmäktiges sammankomster skulle, för piaster-prisets reglering, hädanefter komma att ega rum om Mäåndagarne. Hr grosshandl. Schartav anmälde att, enligt från Hamburg med sista posterna ankomna noteringar, plastervärdet fallit från 28 2m 5 sk. till 28 må; samt hemställde, med anledning deraf, att utvexlingspriset, enl. Hrr Fullmäktiges hittills följda princip, skulle nedsättas till 125 sk. för piastern; men frågan uppsköts till följande sammanträde, den 25 Juli. Den 25 Juli. S. D. Vid nn ånyo företagen pröfning af Hr grosshandl. Schartaus vid Hrr Fullmäktiges sednaste sammanträde väekta fråga om nedsättning till 423 sk. af Bankens utvexlingspris å Sp. piastrar, yttrade Hr Schartau, att som, vid detta ämnes föregående diskussiop, Hr grosshandl!. Ekerman anfört beräkningar öfver piastrarnes värde härstädes, hvilka, ehuru likasom Hr Schartaus uträkpingar grundade på piastrarnes bandelsvärde i Hamburg, utfallit skiljaktigt ifrån dessa, samt till stöd inses — ts sn nERI ERNER ERkEREEr Er ———