Aftonbladet – 25 oktober 1842, sida 2

nan G. A. Hultman begärt riksmarskalksembetets bandräckning för utbekommande af 97 rdr 16 sk. banko, på grund af en d. 23 förutgångne Juni af f. d. aktören vid kongl. teatern Edvard Stjernström till sedelhafvaren ställd förskrifning, att liqvideras af Stjernströms innestående aflöningsförmåner vid kongl. teatern för detta års 2:dra qvartal, får jag, å kongl. teaterdirektionens vägnar, vördsamt anmäla, att, då den handling, hvarpå krafvet sig grundar, hvarken är ett af kongl. teaterdirektionen utfärdadt klart och ostridigt skuldebref eller innefattar någon af kongl. teaterns direktion erkänd ipvisning å Stjernströms, enligt kontrakt, innehafde aflöningsförmåner vid kongl. teatern, kongl. direktionen, vid sådant förhållande och i den ordning krafvet nu emot kongl. direktionen blifvit väckt, undandrager sig, på grund af 4 kap. 2 Utsökningsbalken, allt svaromål i denna sak inför riksmarskalksembetet, af hvilket, såsom en exekutiv myndighet, förevarande fråga ej lärer kunna till pröfning upptagas. Stockholm d. 40 Augusti 4849. 0. E. Wåhiberg, enligt bilagdt fullmakt. Derefter sökanden inkommit med påminnelser af följande lydelse: Till kongl. riksmarskalksembetet! Som jag icke förr än nu kunnat få del af aktören Stjernströms kontrakt med konrgl. teaterdirektionen, hvilket här i ödmjukhet bifogas, har jag icke heller förr än nu varit i stånd att genmäla teaterdirektionens förklaring i utsökningsmålet emellan mig och nämnde direktion. Den sistnämnde söker undkomma krafvet genom den invändning, att det icke grundade sig på något af direktionen utfärcadt klart och ostridigt skuldebref, eller innefattade någon af direktionen arkänd invisning å Stfernströms löneförmåner. Det förstnämnda inkastet är sannt, det sedneare deremot icke. Direktiozen tyckes ha förgätit 2 Kap. 5 i den utsökningsbalk hon åberopar, hvilken stadgar, att om någon gör jäf mot hvad som sökes, man Konungens Befallningsbafvande pröfvar, att han ej bar skäl dertill, bör det hjelpa den sökande till sin rätt, samt att till och med ren och ostridig fordran ej må uppehållas för det som stridigt är. Nu är likväl här ingenting stridigt. Närlagde kontrakt utvisar, att herr Stjernström för sista spelåret haft sig tillagd en lön af 12000 Rdr Bko, och att detta kontrakt var tilländagånget d. 4 Juli detta år. Den af Kamereraren underskrifna anvisningen å herr Stjernströms återstående fordran 97 Rer 46 sk. banko, var undertecknad d. 23 Juni, så!edes endast åtta degar före kontraktstidens tillärdagående och sedan spelterminen redan upphört. Hade theaterns kamererare och kassör icke rätt att utfärda en sådan anvisning? Detta blir en sak, hvilken theater-direktionen må afgöra med nämnde kamererar2. Men äfven om så vore, aå frågas: blir aktören Stjernströms fordran hos Korsl. thester-direktionen derigenom i minsta mån stridig? Har han brutit i några sina skyldigheters fullgörande? Har han utbekommit hela sin lön? Hätar ban i någon motsvarande skuld hos thesater-direktionen? Härom finnes af direktionen intet ord uppgifvet. Invändningen är således intet annat, än ett försök att vinna tid och fördröja målets afgörande; hvilket också lyckats redan i 3:ne månader. Att det likväl ej kan lyckas längre, derom gör jag mig fullkomligt förvissad, både med öfvertygelse om Kongl. Riksmarskalksembetets allmänt kända rättvisa och särskildt med hänseende till den grannlagenket, hvilken fordras i ett mål af sådan beskaffenhet, som det närvarande. Då theaterdirektionen oj gittat på minsta sätt göra krafvet stridigt, anhåller jag, att ofördröjligen utbekomma min rätt och att Kongl. Riksmarskalksembetet måtte, enligt ofvanåberopada lagrum, förhjeipa mig dertill. En anppan fråga är: under hvad form bör min fordran utgå? Då theater-direktionen börjat att göra invändningar emot sjelfva krafvet; förmodar: jag, at den äfven kommer att göra sådanre emot sin ber hörighet att gälda det, åberopande det Kongl. konstitutorialet, hvilket måhända, utfärdadt för hrr Forsberg och Backman i likhet med deras företrädares, befria dem från betalningsskyldighetan af alla skulder, gjorda före dem och sådana, som de sjelfve kunna göra Detta är likväl en sak, som icke: angår mig eller någon annan af Direktionens fordringsägare. Alla med tbeatern ingångna kontrakter äro afslutade med Direktionen, och den kontraherande har ingen annan att hålla sig till, än denna Direktion. Dess principal, Kongl. Maj:t sjeif, kan, enligt Reg. formen, icke af någon tilltalas, och äfven om Kongl. Maj:t det kunde, vore Konungen bär icke rätta personen, emedan kontrakterna ej äro afslutade med bonom. Theaterns lokal tillhör Staten, och dess effekier göra det äfven. De stå i semma kategori, som alia Statens öfriga förråder, kronojuveler m. m. Vid f. d. Konungen Gustsf Adolfs dethronisering öfvergick theatern med dess effekter till Konung Carl XIII, och, efter hans död, till Hans Maj:t vår nu regerande Konung, derföre att de voro Statens egendom. De ansigos ej för Gustaf Adolfs enskilda tillhörighet, för hvilken han åtnjöt ersättning, och betraktades ej såsom inbegripne i Konung Cari XIII:s enskilda förmögenhet, hvilken han testamenterade till sin adoptive son, Hans Maj:t Konung Carl XIV Joban. Följaktligen kan hvarken theatern eller dess effekter komma i fråga att i utmätningsväg användas till betalande af en skuld, som i första rummet ej är någon annans än herrar Forssbergs och Backmans. Till hvem de äga att bålla sis, för att återfå hvad de kunnat nödgas utlägga, rörer ej deras borgenärer. Men att de böra med sin person och sin egendom ansvara för de kontrakters uppfyllande de ingått. måste vara ostridigt. Antages ej denna prin