Aftonbladet – 25 oktober 1842, sida 2

allehanda spel och andra utsväfningar, hvarpå följa förstörd helsa och böter och nöd och brist och alla de olyckor och förvillelser, som oftast äro skulden, stt parbetsklasserne knappast hafva medel att skaffa sig en usel föda. Härtill lägger Malmö Tidning sjelf följande: Det lider ingen tvifvel, att ju en stad, der det supes, spelas och kältras och surmulnas, och inga andra nöjen för arbetsklasserna äro att tillgå, mindre -efterlängtas och mindre besökes i handelsärenden, af trafikerande både från sjöoch landtsidorne, än de städer, som locka till sig folk från alla orter, genom mängden och mångfalden af de ädlare nöjen, hvartill de inbjuda. Der man finner promenaderna och andra offentliga platser söndagarne uppfyllde med ynglingar, som spela kort och tärning, der synes det vara hög tid att med allvar tänka på bättre folknöjen. Vi hafve meddelat ofvanstående dels för de riktiga tankar, som deruti innehållas, men dels äfven och i synnerhet, för att få fästa uppmärksamheten på en omständighet, som hittills vanligen blifvit förbisedd vid beiraktandet af denna fråga. Man kunde nemligen till och med taga för gifvet, att alla upplyste numera äro euse om nyttan af folknöjen; och likväl frukta vi mycket, att ännu på länge ingenting skall komma att göras för tillväsabriogandet af sådana, åtminstone icke så allmänt, att de kunna utöfva något större inflytande på sederna. Orsaken härtill är det, som i synnerhet synes oss böra framdragas. Denna orsak är helt enkelt, att så länge samhällets öfriga fördelar hufvudsakligen åro förbehållna åt ett klassoch kastväsende, och wängden betraktas såsom fullkomligt omyndig i socialt afseende, d. v. s. så länge man med framgång lyckas utskrika personlighetsprincipen sisom någonting vådligt och öfverändakastande för samhället, så lär också ingenting blifva allvarligt påtänkt för att skaffa folket andra rekreationer än dem de möjligen kunna vinna på krogarna. Ingen skulle för öfrigt glädja sig mera än vi, om denna farbåga visade sig ogrundad. Låt deremot individen komma att gälla något för sig sjelf, och den obemedlade icke anses stå på alldeles så långt afstånd på samhällsskalan från de bättre lottade, blott derföre att han är obemedlad; upphäf derjemte de polishinder, som för närvarande ega rum emot sådana nöjen, och de skola nog genom den enskilda spekulationer komma 2fsig sjelfva, likaväl här som på gatorna i Neapel eller i Elyseiska fälten i Paris, der mean dagligen, men i synnerhet om Söndagarna, ser talrika rupper omgifva kringvandrande små marionettteatrar, eqvilibrister, målskjutningsbanor och sångare med flera dylika, som uppstå sin skådeplats för allmänheten bvarhelst det finnes utsigt att förtjeaa några skillingar!