Aftonbladet – 21 oktober 1842, sida 3

ledde till förvillelse; men han skulle med något betäcka siret i sitt hjerta. Han sökte genom naturens studium, huru ofullkomligt det än var, nalkas det rike, der hans Johannes lefde, der hans Johannes väntade på sin gamla far. Friherrinnan, den fordom så lyckliga Johazna, Var nu ett allvarligt fruntimmer. Afven hon drog omkring sig ungdomen och bildade en flickskola, der hon sjelf åtog sig en lärarinnas kall. Ofta gick hon ned till mister Petrus i hans koja och talade med honom om Johannes, om den ädle ynglingens barndom, om hans 1ckar och hans nöjen. Hon genomgick med den gamle en hel barnaålder och lefde på nytt i det förflutna, liksom hon hoppades att lefva i det tillkommarde med sin Johannes. Det är märkvärdigt,, sade gubben en gång till friherrinnan; det är märkvärdigt, se här hennes nåd: den 3:dje Oktober började dödsklockan att ringa — och se här nedanför — ser hennes nåd, det är något illa skrifvet, ty jag gret den gången som ett barn och der kom tårar i skriften, men der står: denna ringning bådade för min son Johannes, liksom ban tillbört den högfriherrliga slägten — ser hennes nåd, det var ju högst märkvärdigt., Då lade friberrinnan handen hårdt på sitt hjerta för att liksom döfva den orolige anden derinne och sade: Ja, mäster Petrus, han hördt till slägten, jag känner det här. — I slutet af förra Månaden inträffade i Egypten en vetenskaplig expedition, som Konunger i Preussen ditskickat, för att beresa landet och af tekna dess märkvärdigaste monumenter. Expeditio nen har bland sina ledamöter flere arkitekter, mi