Aftonbladet – 19 oktober 1842, sida 3

årlig inkomst i räntor af 775,000 Rdr bko. Iogen från Europas troner afsatt regentslägt eger så stor förmögenhet i behåll. . — Den beryktade norske stortjufven Oie Höjland, som 1 September månad 1839 rymde från Akershuus fästning, men åter fasttogs för kort tid sedan, hade under sin treåriga frihet många äfventyr, hvilka kommit i dagen vid de undersökningar, som blifvit anställda med honom. . Vi meddela här, i sammanmandrag, berättelsen om ett af dem, hvars sanning blifvit under förhöret styrkt. Som Ole Höjland icke vågade visa sig på bebodda orter, så uppehöll han sig mestadels i Holmens skog, der f. d. fästningsfången Ole Johannesen Enger och jägaren Lars Anderssen Steen hvar eller hvarannan dag bragte honom meat och akdra förnödenheter. I Oktober månad sistlidne år hade han ett möte med dem båda på Ettersted, hvarvid han förklarade, att om de ej tillförde honom hvad han beböfde, så skulle han angifra dem såsom sina medbrottsiingar inför Konungen, hos hvilken han ämnade begära nåd, så snart tillfälle yppade sig. Ola Enger uppgjorde då en plan, hvarpå Lars Steen ingick, att de skulle tillsammans begifva sig till Qle Höjland och passa tillfälle att skjuta ibjel honom, svart. På eftermiddagen den 6:te November gibgo de således till Esterstad, i hvars grannskap Ole Höjland vistades, och laddade under vägen hvar sin pistol. De träffade Ole, å!o af den mat, som Enger medhaft, drucko punsch och bränvin, samt spatserade derefter fram och tillbaka, tills de kommo till skansen. Här gingo Ole Enger och Lars Steen in, men Ole Höjland, som fattat misstankar till dem, skiljde sig obemärkt från dem. De uppsökte honom dock snar: åter och funno honom vid en skiljeväg, der de alla tre samtalade ena stund. Slutligen, sedan Enger och Steen vel:t öfvertala Ole till ett nytt angrepp på banken i Christiania, och under tiden sökt ett tillfälle att fullborda sitt uppsåt, affyrade Steen sin pistol mot Ola Höjlands bröst, på blott 6 stegs afstånd. I samma ögonblick gaf Ole Eoger, som stod något närmare, äfven fyr. Så snart skotten voro aflossade, rusade Oie Enger på Höjland och bemäktigade sig hans bössa samt ropade:: Slå Lars! Slå Lars! Ett slagsmål började då, dervid Lars fick ett så starkt slag i bufvudet, att han förlorade sansningen, hvarpå Ole Höjland slet sig lös från Enger och flydde. Då han såg sig förföljd af denne, vände han sig plötsligt, störtade på Enger och ryckta bössan från honom, dervid båda föllo omkull, Höjland öfver och Enger under. Den sednare fasthöll likväl Ole. För att komma iös, gaf denne nu Enger ett slag i hufvudet med böjskolfven, och steg derpå upp och aflägsnade sig ett stycke. Ett par minuter derefter reste sig Enger också upp och gick bort, hvarvid Höjland sade till honom: Na kan du gå med det, du har fått denna gång.p Höjland kände väl genast att skotten träffat, men glömde under handgemänget sin smärta. Den infann sig likväl, då ban kommit lös; men som han fruktade, att blodet skulle förrinna, om han aftoge kläderna, så höll han handen tryckt öfver såret, och sflägsnade sig, under det ban nödgades göra flera omvägar, emedan han ej förmådde stiga öfver gärdesgårdarne. Först då dagen inbröt afklädde han sig, för att undersöka såret. Han fann då att skottet öfver venstra sidan af bröstet trängt igenom först hans kautschuksrock, sedan slaget på tröjan och derpå in i stopppningen, der han fann ett plattadt blystycke och några hagel; åtskilliga sådana hade också trängt igenom vesten och ylletröjan, men de hade blott obetydligt rispat huden, så att blod knappt syntes. Orsaken dertill, att skottet ej gjort svårsre verkan, ansåg Ole hafva varit den, att pistolen blifvit laddad med för litet krut och för mycket bly. Det ena skottet hade gått igenom rockskörtet. Ole led em tid af den kontusion, skottet gifvit honom, men underhöll likväl förbindelsen med Enger, hvilken han dock aldrig mötte uten på öppna ställen och med spänd hane, samt icke tillät nalras närmare än på visst afstånd, der Enger nedlade hvad han fört med sig, sedan han först smakat på det, för att öfvertyga Ole, att det ej biirvit förgiftadt.