Aftonbladet – 18 oktober 1842, sida 2

3) 4 atkom, bland aanat, att hr I. måtte för sina j rån kyrkans atvikande åsigter sakna presterlig befordran eller sjelfmant gå ifrån sitt presterliga kall m. m. Härvid fogade det sig icke bättre, in att några dagar derefter eaanmälan a! sam ma arbete inflöt i Svensk Ecclesiastik-Tidning, hvari det lofordas såsom ett sådant, med hvilket få utländska arbeten kunna jemöras m. mm; Detta var ea icke så litet förarglig dementi åt bi-recensenten, men ban sökte likväl en tröst i olyckan deruti, att Ecclesiastik-Tidningen utgif-ves af en lekman, och han förmente derföre, att utom Aftonbladets egen Aposte!, ingen Prest, åtminstone icke offentligen, trädt på Ignells sidan. Man döme då om hr hofoch kurhuspredikantens bekymmer, rär i det följande häftet af Theclogisk Qvartalskrift en recension af Ignells Sede!ära blef synlig, hvari hon lofordas såsom ett arbete, som fullbordadt kommer pitt utgöra en heder och prydnad för vår litteratur, det ingen, som har insigt uti eller kärlek för theologisk vetenskap, skall utan aktnirg och glädie kunna mottaga och göra bekantskap med,. Nu hade således icke allenast prester, utan derti!l ansedla akademiska lärare offentiigen uttalat sig för det ördömda arbetet. Hvad var då att göra? Uti sitt bekymmer skyndar hr Å., att genom utploekade bitar ur Sedeläran och deraf dragna conc!usioner vädja till den bilisande allmänhetens dom, ett arbete, af hvilket Sv. Biets publik i 5:ne dagar haft att fröjda sig. Vi vilja icke trötta vår publik med någon sransknping af dessa utdrag, ej heller nagelfara med riktigheten af de deraf dragoa conclusionerna. Men icke utan högsta förvåning kan man äta sig vid slutreflexionerna. En Christus, som icke har försonat oss, icke har lidit och lödt för oss, må man gerna taga bort; vi hafva honom intet! utbrister helt pathetiskt presten. i Biet. Således är heta exemplet af Christi lefverne och af den kärlek till measkligheten, som genomgick bela hans väsende och hans lära, samt hela den christna moralen, i och för sig sjelt — allt detta är intet för denne kyrkans Goliath. Hea den uppattning, som de ryare theologerne i Tyskand, och hr Igaell med dem, gifvit af christendomer, ati Gud sjelf ifrån början är kär:eken och att cbristendomens egentliga bestäm. meise är att föra oss till kunskap om och känsla af detta gudomsväsende, samt genom den christliga kärleken sammanknytas med Gud och med hvarandra; allt detta är för bi-presten icke annat än ett för:ärligt kätteri, med hvilket christendomea botar att gå under! Det är fulkomligt samma dystra isigter, som hr Scott predikar. Ett par af de slutsatser, som i ssmma recensida dragas af citationerna från hr I:s skrift, äro dessutom så fa!ska och förvrä: gda, att det synes icke gerna hafva kunnat tillkomma annat än med afsigt.