Aftonbladet – 15 oktober 1842, sida 2

Dennz2 skrift, ingifven d. 30 Maj, utställdes en månad derefter, eller den 29 Juni, till herr kronofogden Plommens förklaring; men som ingen resolution afhördes, inkom Anders Larsson den 27 Augusti med följande nya skrift: Till Konungens Befallningshafvande i Stockholms län! För mera än trenne månader sedan nedlade jag hos Landshöfdingeembetet i Stockholm län, mine vördsamt framställde besvär, öfver mig af kronobetjeningen påtvingad skjutsning till afrättsplatsen, mod ett flere veckor gammalt, i fullkomligt upplösningstillstånd varande kadaver efter en sjelfspilling. :Jag hade uti min besvärsskrift utförligt utveck!at förhållanderne, och derå grundat min klagan äfvensom mitt ersättningsanspråk. Jeg har flerfaldiga gången på landskansliet låtit efterfråga resolution på min besvärsskrift; men alltid fått till svar, att den vore lemnad till kronofogdens förklaring, hvilken nu synes mig öfver höfvan fördröjd, och hvarföre jag dristar hos Konungens Befallningshafvende 1 största ödmjukhet anhålla, att denna, ej a!lenast min, utan hela det skjutsskyldiga samhällets angelägenhet måste komma under pröfning, för att åtminstone genom ett utslag bringas i den form, att rättvisa må kunna sökas hos de ännu återstående högre embetsmyndighsterna. Saken är af för mycken vigt att få i stillhet afsomna, och synes böra framtvinga ett resultat i afseende å gränsen för den svenska jordägarens skjutsniogsskyldighet. — Ryktet her förkunnat, att den nu tillförordnade Konungens Befallningshkafvande öfver Stockholms län skall hafva såsom enskild man mycket behjertat den svenska jordegarens skjutsningsskyldighet i allmänhet, hvarifrån jag såiedes vågar hoppas ett tillfredsztållande utslag, äfven för det af mig öfverklagade ensteka fallet. Sorunda den 27 Augusti 1842. Anders A. Larsson i Understa, medelst ofvan tecknade bomärke. Skriften är författad af Anders Wallin, skolmästare. Imedlertid hade Konungens Befallningshafvande redan d. 46 Augusti, således förr än förestående skrift ingalr, resolverat sig till utslag. Deruti dömde Konungens Befallningshafvande svenska böndernee skyldige att skjutsa kadaver elter sjelfspillingar på sätt efterföljande resoiution utvisar: aOch som Anders Larsson icke blifvit budad att på något sätt biträda vid afförandet af Lars Anderssons döda kropp, utan endast att instälia den skjuts, som för kroppens afförande varit behöflig, samt enär det icke berott å enskild person, att ombesörja verkställighet af det häradsrättens utslag, hvarigenom biifvit förordnadt, att den döda kroppen skulle till skogs föras, utan sådant skulle ske genom kronobetjeningans försorg antingen å Kongl. Maj:ts och kronans bekostnad eller emot ersättning af Lars Anderssons bo, om tillgång fanns, det ovilkorligen älegat de kronoskjutsskyldige, att, emot ersättning, lemna den för kroppens transport nödiga skjuts; alltså och då Lars Andersson, hvilken icke blifvit budad att utgöra skjuts med mer än en häst, ehuru han inställt sig med två hästar och utgjort skjuts jemväl för Anders Olsson i Berga, hvilken varit budad att inställa den andra skjutshästen, ej i rincaste mån styrkt, att han af fjerdingsmannen blifvit tvingad att skjutsa i Nils Olssons ställe, finner Konungens befallningshafvande de af Anders Larsson förda klagomål icke till någon vidare åtgärd föranleda. Beträffande derefter Anders Larssons påstående, att af Lars Anderssons sterbhusdelegare erhålla femtio Rdr Bko i ersättning för ifrågavarande skjuts, så då sterhusdelegarne medgifvit betala honom hvad som kan anses billigt, finner Konungens befallningshafvande, med afseende å sjutsens beskaffenhet, samt den längre väg, som den döda kroppen, i anseende dertill; att närboende ej velat tillåta dess nedgräfning å deras skogsmerk, blifvit med Anders Larssons hästar transporterad, skäligt förpligta Lars Anderssons sterbhusdelegare, att till Anders Larsson genast utbetsla, såsom ersättning för den af honom bestridda skjutsen, 16 Rdr 32 sk. Bko, vid äfventyr af utmätning, dertill kronofogden i orten handräckning i laga ordning meddelar. Den härmed missnöjde eger uti Kongl. Maj:ts Kammarkollegium deremot anföra besvär inom fyra månader efter häraf erhållen del, hvarje månad till 30 dagar räknad, då äfven 46 sk. Bko kansliafgift böra besvären bifogas; och åligger det klaganden att från Kongl. kollegium så tidigt uttsga och vederbörande tillställa ansökningaeller besvärsskriften, med derå tecknad kommunikationsresolution, att behörigt bevis deröfver varder till Kongl. kollegium ingifvet inom tvenne månader, räknade från kommunikationsresojutionens datum, vid den påföljd, att om något af bvad sålunda varder föreskrifvit, försummas, skall kleganden hafva förloret sin talan och besvären komma icke under pröfning. Ut supra. Efter nådigste förordnande. C. F. Horn. G. Östberg. Anders Larsson lärer kommit att grubbla nåsot öfver Kgs Befbds disvinktion mellan att biträda skarprättaren vid sjelfspillingars afförande och att inställa skjuts till sjelfspillingars afföranle, ty ban besvärade sig hos Karsmar-kollegium, följande ordalag: Till Kong!. Moj:ts och Rikets Kammar-kollegium ! ——— — — — Kangl. koijlesium finner derutaf ut frågan egentligen omfattar en klagan, att såsoro ronoskjutsskyldig hafva blifvit ålagd, stt lemna en spdräckning, som af allmänna lagen ålägges skerptaren allena; och att jag, på grund af min öfveryselse om balallniogens oleglighet, äfven ansett mig rerattigad att för dess fullgörande fordra en ersättring af 50 Rdr Bko. Konungens befallningshafvande har härvid funnit villigt tillägga mig en vedergöllning af 46 Rdr 32 k. bko, till bvilken godtyckliga nedsättning af mina inspråk jag icke af utslaget kunnat hemta någon srund, och då Konungens berallhingshafvande uti