Aftonbladet – 13 oktober 1842, sida 3

EN HUSIRU — MEN JUKE-. 47,000 r. (Märkvärdig händelse, nyss timad i England.) En mr Wooley, som de sednare fem åren varit enkling, hade i sitt hus en slägti: g, miss Brye:s, som nu är tjugutvå år gammal, och hvilken han födt och uppostrat sedan hon var itta år. För omkring sex månader sedan underrätt:de miss Bryers honom, att ett fruntimmer, som hon kände, och hvilket var egarinna af 47,000 , händelsevis sett horom och genast blitvit kär i honom; att hon länge kämpat mot in passion, men förgäfves; att hennes försv2gade helsa vittnade om hätigheten af hennes strid, och att hon, såsom den sista utvägen, underrättat miss Brye:s om sin passion, i afsigt att förmå henne att undersöka tillståndet i hennes svågers hjerta, jemte mycket annat, lika orimigt. Då mr Wooley hörde denna saga, blef ban högst angelägen att få veta hvem den sköna äskarinnan var, och miss Bryers yppade slutigen, att det var en miss , ett fruntimmer af arsedd familj. Ehuru mr Woo!ey aldrig sett detta fruntimmer, ver har, eget rog, genast beredd att bevara fennes iörmenta böjelse och yrkade enträget att få träffa henne. Miss Bryers svarade hrtill, att det al:s icke ginge an, emedan, om fruntimre:s slägtingar finge veia det, de genast skulie bortföra heane, hennes sin: nesro för evigt vara störd och de 47,000 gå förlorade för mr Wooley. För att midra strängh:ten i denna dom, inrättades dock en brefvexling, som fördes af miss Bryers i det om: ämnda fruvtimret: namn. I en af de ömma bijetter, som skickades af mr Woeo!ey, lofvade denne att aldrig utan tiilstård göra något försök att träffa den äskade. Han omtal:de dock saken för en vän, som yttrade, att han arsåg alltsammans för en hoax. Mr Wooley ville dock ej anse er flicka, som hade honom att tacka-för så mycket, i stånd till ett sidant bedrägeri, men bestöt, för att öfvertyga sig, att lemna miss Bryers ett bref och låta en qvinna följa henne för att se bvar dei: Iemnades. Miss Bryers gick verkligen till det hus, hvari miss bodde. Då mr ooley kort derefier åter fattat misstankar förklarade han, att han ville lemna sin svägerska ett bref och sjelf, i vagn, följa henne till det hus, der brefvet skulle lemnas. Utan att blifva förskräckt, gick miss Bryers genast in derpå, och båda åkte ru till miss :s boning. Dit ankomna bad miss Bryers sin svåger vänta i vagner, medan hon gick upp till äskarinnan. Med sällsynt oförskämdhet lät hoa anmäla sig ho: miss , bad om ursäkt för den Trihet hon tagit sig och sade derpå, att som hon hört, det miss alltid vsat sig god mot fattiga, så vore det henr.es anhillan, att hon skule besöka en fattig sjuk qvinna, som mycket längtade efter andlig tröst. Mis; hänvisade henne till pastorn i församlingen, och miss B yers bad då att få skrifva en biljett till denne. Hon erhöll för detta ändamål pen: a och papper, men skref, i stället för brefvet till pasicra, ena kärleisbiljett till mr Wooley i det frustimmers namn, hos hvilket hon var. Genom deta bref öfvertygade hon snart den lättregae mr Wooley om att allt stod rätt till. Ko-respondensen foitfor derefter oafbrutet, och mr Wooley erhöll vid ett tillfalle en ring med den älskades ivi ialer. Kort derefter begirdes det, att de skulle byta ur, och miss Bryers lemnade mr Wooley ett vackert guldur med kedja, hvilket hon förskaffat sig hos en juvelerare. Den tackssmme älskaren iemnade genast tt apnat, mycket dyrbart, tillbaka och ville ru veta d:gen, då den efterlängtade vigseln skuile ega rum; men mss Brye:s påminde honom, att han fö ut måste skaffa sig en mängd hushillssaker. Hon erböll uppdrag att ombesörja anskaffandet af sådana, och fick penningar dertill. Vid denna tid föreslog den listiga bedragerskan, att mt Wooley skulle åtföja henne till ett fruntimmer, som var bekant med miss , och hvi!ken hon skule bedja vidtala älskarinnan att utsätta dag för giftermålet. Då de anrkommo t:ll detta fruntimmers hus, stannade mr Wooley i vagnen, medan miss B:yers gick upp tiil fruntimret, för hvilket hon uppgaf, att en Opasslighet hastigt påkommit henne, hvarför hon nödgades begära någonting stärkande. Hon erhöll då ett glas vin, hvaraf hoa spillde litet på sin näsduk, hvarpå hon tog afsked. Nedkommen i vagnen, sade hon till mr Wooley, att fruntimret lofvat tala vid miss och imedertid nö?gst her ne att diicka ett glas vir, hvsraf hon spillt ut Jitet, så att hennes näsduk blifvit nedfläckad. Naturligtvis styrkte detta ännu mer mr Woo!ey i hans tro på riktigheten af hans svägerskas upp: gifter. Alting lagades nu i ordning till bröllopet; icens till vigseln uttogs i en kyrka; en prest kalades; presenter och brudgumskläder lagades i ordning, och konditorivaror beställdes. Den konditor, som fick uppdrag att lemna sådana, vämnde händelsevis saken för b:odren till miss , som blef högst förvånad och genast skyndade till mr Wooley för att upplysa honom om bedrägeriet. Detta förekoms dock af miss Bryers, som inbillade sin svåger, att brodern blott ville hindra giftermålet, och berättade, att hon just nyss fört den älskade till ett rum i Wooleys hus, der hon dock, före vigsen, ej vågade visa sig, hvarken för sin blifvande man eler för någon annan, emedan hon derigenom skulle blilva illa beryktad. På qvällen fick han likväl tillstånd att kyssa sin älstarinnas band, hvilken uträcktes genom dörren till det rum, hvari han befann sig. (Det upplystes dock sedermera, att den hand, Wooley så varmt kysst, tillhört miss Bryers sjelf.) Miss Biyers hade imedlertid vidtalat dottren till en granre stt ingå giftermålet, och på fjerde dagen efter handkyssningen fördes denna, tätt beslöjad, i en vagn till London, dit mr Woo!ey föjde henne i en annan. Fjorton kö To oc mA Ft fann anda Lu