Aftonbladet – 13 oktober 1842, sida 2

W:derherg, som uppträdde i den: nätta komedien sÅlderdom och Alskvärdhet, helsades som en gammal bekant med lifliga applådissemanger, hvilka äfven flera gånger upprepades under hennes intagande och lyckliga aktion. Den Lindebergska teatern har utan tvifvel gjort i m:ll W. en god acqvisition för samma sorts roller, i hvilka fru Erikson excellerade, och för hvilka den kungliga teatern, efter sistnämnde artists bortgång, eger intet motsvaranda att supplera med. Bland de öfriga nya aktörer och aktriser, som här uppträdde, tyckta vi oss finna flera aktningsvärda anlag, förtjenta af uppmuntran; att en liten subrett och en värdshusvärdinna voro rätt lediga och qvicka, så i ta!, som vändningar, och en helt ung älskarinna, som väl, öfverhufvud taget, nog mycket förrådde iexläsningen, och här och der betedde sig nästan litet för piaisement, röjde imedlertid å andra sidan åtskilliga goda mojenger, af hvilka, med mera teatervana cch artistisk uppfostran, något synes böra kunna görag. Herrar Högqvist och Hyckert utförde sina saker alldeles icke illa; den sednare tog sig synbarligen, sedan ban väl kommit litet in i spelet. I den lilla efterpjesen, cEn herre och en damp, hade mamsell Frösslind mottagit den roll, hvari man vid ett par föregående tillfällen sett mamsell Högqvist; den sednare var i denna komedi sådan man känner henne, då hon är som aldra bäst, det vill säga: på sätt och vis oölverträfflig af abandon, skämtsamhet, småkoketteri; om man således, naturligt nog, fann en viss skillnad mellan det sätt, hvarpå den resande adamen af m:ll H. spelader, och det hvarpå wm:il Frösslind här utförde rollen, måste man likväl göra den nya debutanten den rättvisan, att mången skulle dragit sig vida mindre fördelaktig! ur denna affår; man skulle till och med kunnz citera flera moimenter, der m:ll Frösslind visade sig på en mer än endast lofvande sida. Herr Stjernström höll serdeles i den sista pjesen åskådarne vid ett högligen upprymdt humör; denna unga skådespelare har hittills endast sällan varil sedd i den komiska genren, men det är otvif velaktigt att han för densaroma eger en antaglig talang, som bör kunna utvecklas till någonting utmärkt. — Man observerade härstädes i förrgårs afton under ett häftigt regn flera blixtar, och ett par svaga knallar lära äfven varit hörda. Resande från Westerås och andra vestliga trakter förmäla nu, att det samma qväll der på orten gått en förfärlig åska, åtföljd af en den häftigaste orkan. Flerestädes hade tegeltaken blifvit ryckta al byggningarna, landsvägarne hade legat öfverhöljda med halm, och väldiga tallar hade setts j -kogarna uppryckta med rötterna och alldeles söndersplittrade. Förmodligen får man spörja flera olyckshändelser efter detta oväder.