Aftonbladet – 13 oktober 1842, sida 1

sc: CC tCMDAFTas Ul agarne. GENERAL BUGEAUD, OM ALGIER. Den skrift, af general Bugezsud, som nyligen blifvit tryckt i Marseille och emottogs med så mycket intresse, att inom ett dyga nästan alla exemplaren utgitt, synes, alt döma efter de utdrag deraf, som meddelas i utländska tidskrifter, förtjena stor uppmärksamhet. Bugeaud var, såsom bekant är, en motståndare till Algiers koIlonisation; men sedan Frankrike börjat utföra denna plan och vill vidhålla den, yttrar han sig anse, såsom en pligt i de uppdrag man gifvit honom, att öppet uttala sin öfvertygelse om bästa sättet att gå till väga dermed. Hans system är i korthet följande: Såsom första vilkoret anses Arabernas undertvingande: et folk, som ej låter sig vinnas, utan måste besegras. Förslaget, att endast behålla en mindre del af landet och kustpunkterna, anser han : alldeles förkastligt: det skulle ådraga en evig defensiv, förlama alla landets krafter, kosta otroligt och lemna fienden ständiga tillfällen, att med landets inre hjelpkällor anfalla. Hela landets eröfring är således kolonisationens första vilkor. Såsom ett ekonomiskt bevis för fördelen deraf, anför han den minskning i priset på boskap, som redan uppstått sedan Araberne blifvit undanträngde. Att kunna minska armåeen i Afrika, på sätt man ifrågaställt i Kamrarna och i tidningarna, anser han varaen irring. Ett sådant folk som Araberna, krigiskt, älskande äfventyr och faror, batande Fransmännen och Kristendomen, fordrar en stärk armå till motstånd; och blott den kan skydda förvaltningen, uppbörden, handela och industrien, bygga vägar och bryggor, med ett ord: en militärisk kolonisation år det som behöfves. Man bör låta hvarje bataljon bygga en by; låta den emot ersättning uppodla länderier deromkring; så snart det är gjort drager bataljonen vidare och civile kolonister intaga dess plats, heldst afskedade, gifta soldater, och fortsätta det började. Då blifver Algier icke mer ett föremål för budgeten, utan för mililärrekryteringen. Det gäller ej då att minska, utan att öka armeenp, och hah anser att allt umbärligt infanteri i Frankrike borde sändas öfver till Algier. Det skulle der kosta. mindre och gagna ocer, än på paradfälten och såsom hedersvakter. Man kunde alltid.snart återföra det till Europ, om, så behöfdes. Men det ir ej nog med den oumerära styrkan af armåen; det handlar äfven om dess vigtiga fördelning och användande. Ständig rörlighet och koncentration i ett litet antal väl valda punkter äro hufvudsak härvid... Att besätta dessa och utrymma alla onyttiga punkter, se der den första uppgiften, Två oecupationslinier anses nödige: en i det inre, en vid hafskusten. Till den förre räknar han: Tlemesen, Mascara, Miliana, Mediah, Setif, Constantineh och Guelma, 7 positioner; till den andra, Oran,Mostaganem, Tenes, Scherchell, Algier, Philippeville och Bersa, äfven 7 punkter. Budschia och Dscidsehelly böra utrymmas, om man ej alldeles vill utrota berg-beduinerne. ex Fan Vanser för inre linierna 26 400 man beböflige, för kustlinierna 36 800, summa 63,200 man. Härtill räknar han en reserv af 42,000 man erforderlig: alltså 75,000 man. Man skall anse denna styrka öfverdrifven; säger: han ;-men ban vill ej bedraga sitt land och sina medborgare: den eriordras, Algier har 240 timmars väg i längd, 50 i bredd. Landet är bergigt och genomskuret, befolkningen krigisk. Man säger, att en god general måste göra störa saker med en liten här. Denna sats kan gälla får Europa, men