Aftonbladet – 11 oktober 1842, sida 2

tt nemligen den dramatiska scenen alltid blir len vigtigaste för en sådan inrättning, vare sig åsom konstanstalt eller för den sedliga bildninen, icke underlåta att tillägga för egen del nåra ord om hvad vi anse egentligen brista vid len nuvarande inrättningen och förvaltningen. Detta kan i vår tanka korteligen resymeras i tre ounkter. Den första är, att den nuvarande Direkören, man må för öfrigt bedöma honom med all möjlig grannlagenhet, likväl visat en bestämd förmåga för det, som måste utgöra den första pgenskapen hos en dramatisk direktör, att neml. kunna framskaffa några originalpjeser och skilringar af Svenska seder för komedien. Det är otvifvelaktigt, att vid den ökade produktivitet, som på sednare tider hos oss visat sig på det istetiska området i andra riktningar, nemligen romanens och den lyriska poesiens, och ofta rätt väl lyckats, skulle med nödig uppmuntran it minstone försök icke saknas till frambringande äfven af theaterstycken; men det kunds troligen ätt visas, att den nuvarande Direktören icke tagit ett enda steg till åstadkommande af något sådant. Den andra omständigheten är, att theatern, alltsedan herrar Lars Hjortsbergs, Torslows: och Sevelins bortgång, varit i saknad af en komisk talang af första rangen. Vare det sagdt utan att vilja såra någon af de nuvarande sujetterna; men. med all aktning för deras ofta lyckliga spel, kan ikväl ingen af dem fylla platserne efter de nyssnämnde, eller åstadkomma någon verklig. hänförelse, sådan som man erfar vid åskådanlet af en Pfister i Köpenhamn, en Bouff i Paris, flere andra skådespelare på theztern i palais royal och många på de Londonska theatrarne m. m. En stor komisk talang är likväl ett oeftergifligt behof för den dramatiska scenen och ett af de säkraste medlen att locka åskådare, emedan alla älska det muntra såsom afvexling och rekreation från det enskilda lifvetsallvarsamma bestyr. Således borde inga bemödanden sparas för att uppleta och tiliegna sig en sådan talang. Men man vet icke heller att något allvarligt bemödande härtill skett. Den tredje omständigheten, i sin ordning ett vil kor för möjligheten att tillvägabringa den sistnämnda, och i allmänhet för att få en bildad och god aktörsstat, vore att genom reglementet lemnades någon försäkran, att man icke genom ett engagemang vid theatern med frånträdande af annat vite genus behöfde kasta sig ut på ett villande haf och uppoffra dat vissa för det ovissa, utan äfven ägde bopp om framtida bergning, om man uppfyllde de förväntade fordringarna; det vill med andra ord säga, att Hans Maj:t Konungen en gång för alla täcktes garantera theaterns bestånd. Härtill kunde ännu läggas ett fjerde, nemligen behöfligheten af en skola eller bildningsanstalt äfven för dramatiska elever, isynnerhet nödvändigt i ett land, som saknar konkurrensen af många theatrar. Allt detta vore väl icke här mer än i något annat land omöjligt att åstadkomma; men att det ej kommer att ske under den nuvarande direktionen, lär hvar och en af sig sjelf inse. Hvad åter den lyriska scenen beträffar, så vet man ganska väl, att den ej haft något annat.att erbjuda än utländska operor, som förut genomgått nästan alla andra länders theatrar, och som med de resurser, hvilka för närvarande finnas uti sujetterna samt under ledning af theaterns sånglärare och kapellmästare, skulle kunna gifvas lika väl under hvilken direktion som helst, till och med utan de stora financiella missräkningar emellanåt, som här ofvan äro omförmälda; ett påstående, hvarigenom vi likväl icke vilje betaga herr öfverste Backman den förtienst han haft af att engagera några af de talanger, som böra till denna scen.