Aftonbladet – 11 oktober 1842, sida 2

skörtena och nedsatte sig så nära kanten som möjligt för att ej falla i golfvet. Brukspatronen har således, återtog baronen, börjat lida af hosta; jag vill hoppas endast af en lindrig förkylning ? Ja ha, jag vet inte så neza, hm bm sade Salomon och skufvade på sig samt kastade en frågande blick på löjtnanten, som just nu beundrade en tafla i orientalisk målningskonst, som tilla Fredrique nyss målat. Löjtnanten förstod straxt sin vän Salomons blick och inföll: Nej, onkel! brukspatronen har, enligt läkarnes intyg, andtäppa och vatten i bröstet. Behagar herr Simpel en priss, sade baronen och smålog samt räckte fram sin lilla gulddosa. Hör du, Fredrique, kanske herr Simpel är road att höra något litet ur Robert le diable; se så, min goda Fredrique, herr Simpel öfverser säkert med bristerna hos din talang, eller hur min goda herr Simpel? Fredrika antog en något mokant mine, men baronessan sade något med sina grå ögon, som gjorde att frökens mine förändrades, och hon antog en glädtigare. Gerna, goda pappan, yttrade hon, ;om det roar herr Simpel., Salomon steg upp och bockade sig och mumlade något om stort nöje och ära, som ej så noga kan inprotokolleras här; säkert är, att det ej var märkvärdigt. os Når hade herr Simpels, frågade friberrinnan, sist underrättelse från sin farbror ? I förliden veckas, med friherrinnans tillåtelsex, yttrade Salomon och strök upp luggen i pannan. Skref man något,, frågade vidare friherrinnan om hvad han nyttjar? måntro han nyttjar Is landsmossa?, . Ja vissty, inföll löjtnanten, han nyttjar både Islandsmossa och ett stort plåster på bröstet., — Salomon såg något förundrad på sin vän, ty om allt det der visste han ej ett ord. Nå, Fredrique lilla, sjung något vackert för herr Simpeb, fortfor friherrinnan, och Fredriks började efter några preludier sin sång. PJag