Aftonbladet – 8 oktober 1842, sida 2

sifvande i de städer, der akademier och gymnasier äro anlagda, blifvit upphäfvet, och sådana nöjen nu få äga rum uti Linköping, samt anser lem rent förderfliga för barn och ungdom, hvilka genom ihärdiga arbeten böra vänjas till lifvets pligter och allvar. Detta är en af de satser, som för sin skenbara dygdestränghet och helighet lätt vinna inträde och vanligen få många medbillare, utan vidare undersökning. Imedlertid kan det icke vara olämpligt, att tänka litet närmare derpåi. Det är nemligen klart, att en yngling, han må bafva huru stora själsoch kroppskrafter som belst, icke kan tillbringa kvartenda ögonblick a! sin tid, med undantag af matoch softimmarna, med att studera: någon rekreation måste han bafva emellanåt, och en sådan söker han icke alltid ensamt i promenader, som fås för intet, utan äfven i sällskapsnöjen. Vi kunne då icke begripa hvarföre åskådandet af ett spektakel skall verka förderfligare på hans xaoralitet, eller mera afleda honom från sina pligters uppfyllande än kortspel eller dryckeslag, till hvilka kanske icke så få af de unga herrarne annars ofta nog taga sin tillflykt, stundom af brist på något annat, emedan öfverhufvud i en stad med läroverk de studerande vanlizen äro för många, och de istaden bosatta familjerna för få, att kunna se de förre samtlige ständigt hos sig inom sina kretsar, hvarföre många måste blifva isolerade elle: sällskapa med hvarandra. Tvertom står väl. ehvad man må anmärka mot en del af våra teaterpjeser, merändels någon nyttig sens moral att hemta deraf, någon kännedom om verlden och menniskorna att vinna. Härmed vilje vi likväl icke hafva förnekat er annan omständighet, nemligen att sådana offentliga nöjen innebära en stor frestelse till ökade utgifter, hvilket onekligen är ett stort ondt, som på sednare tider inritat sig, serdeles vid universiteterna. Men en sådan tilltagande lefnadskostnad härrör visserligen icke från skådespelen al. le5a, utan från många andra orsaker gemensamt som skapat en ton för dandyism, serdeles vic ett af våra universiteter, hvilken visserligen ha det goda med sig att den derjemte förvisat myc ket af den fordna råheten, men likväl icke all tid rimmar sig med tillgångarne, och ofta reda: tidigt inleder den unga med verlden obekant mannen på den breda väg, som nästan kan sä gas utgöra den gemensamma stora olyckan fö pluraliteten af de s. k. bättre klasserna i Sver ge, nemligen skuldsättningens. Om den otvif velaktigt välmenande Insändaren i Minerva vill närmare undersöka detta kapitel och uppgifv: något botemedel deremot, så skulle vi tro, at det allmänna stannade i stor förbindelse hos ho nom derför; men det vissa är, att förändringer af detta förhållande både der och bland yngr tjenstemän och kontorister i hufvudstaden är er reform, som icke tillvägabringas endast medels spektakels förbjudande. —D